fredag 9 april 2010

Världens tuffaste jobb

Nej, det är inte hummerfiskare i Barents hav, även om det påstås det i teve, världens tuffaste jobb är mattant, eller skolmåltidspersonal, som det heter, tufft för att det är otacksamt.

Kanske var jag ett ovanligt hungrigt barn, trots det relativa välstånd som präglade min barndoms hem, för när klassrumsklockan närmade sig halvtolv rann snålvattnet till och jag förvandlades till en ätarmaskin, likt vithajen, detta naturens under. När jag sedan stod där med brickan framför mig, redan preparerad med världens bästa, enligt nån bondepraktisk tes, krydda, nämligen hungern, fick ingenting komma mellan mig och skolmaten. Än i denna dag, när jag sluter ögonen, kan jag känna smaken av min matsalsfavorit, skomakarlådan. Kommer ni ihåg den? Den finns inte längre; stora bleck med potatismos, små biffar nedstuckna i prydliga rader och som inte detta var nog, dolda i potatismosen, små tärningar av stekt fläsk. Vem minns inte tyrolersåsen till tonfisksalladen, eller de stekta äggen, sunny side up, som så sent (?) som 1990 var standard till pyttipannan.

Varför är det då så tufft att servera mat till skolelever? Jo, för att det ingår i alla generationer elevers jobb att gnälla i matan, eller bamban, eller vad man föredrar att kalla matsalen. All mat är inte god. All mat är inte optimalt tillagad. All mat är inte fantasifullt komponerad. Men vem har tid eller råd med det? Jag har ätit i många matsalar på många skolor. Min aptit är måhända inte lika glupande som när jag var tonåring men det slår mig likväl att maten är helt fantastiskt med tanke på vad köken har att jobba med. Men visst kan man förbättra maten utan att spränga budgeten. Man måste inte servera kött varje dag bara för att snabbväxande tonårsgrabbar kräver det, det finns mättande alternativ.

I mitt tycke är det stora problemet att skolmaten helt enkelt är tråkig, det är mest bugafylla, som man säger i södern, och då har man underskattat elevernas förväntningar, chansa hellre med nåt lite klurigt än att på rutin sleva upp veckans tredje pastalåda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar