Djurplågeri finns överallt

Katalonien är progressivt, så har det alltid varit. Det är inte förvånande att det är där ett förbud mot tjurfäktning blir verklighet. Med all rätt har denna konservativa institution fått det hett om öronen, men innan djurvänner i Sverige jublar alltför högt är det några saker som måste påtalas.

Tjurfäktning står som en symbol för djurplågeri. En tjur som springer in på arenan går en våldsam död till mötes, en snabb död, om allt går rätt till. Men alla fäktare är inte duktiga och många tjurar lider en långsam död, vilket aldrig accepteras av tjurfäktningspubliken som buar. Detta sagt mest för att vi inte ska demonisera den gängse tjurfäktningsåskådaren alltför mycket.

Innan vi hänger oss åt att peka finger mot tjurfäktningen som företeelse är det viktigt att reder ut vissa saker. Bos taurus ibericus, den spanska stridstjuren, är ett i det närmaste vilt djur som lever ett långt liv på enorma områden. De ser inga människor under alla de år de strövar fritt, endast beridna tjurbönder, och då tror de att det är hästar de ser.

De allra flesta nötkreatur (och andra tamdjur), även i djurskyddets Sverige, lever under oacceptabla former i trånga utrymmen i väntan på att föras genom en rostfri korridor, efter en skumpig resa i lastbil, till ett löpande band där en bultpistol väntar. För detta djurs koncentrationslägerliknande liv är vi villiga att betala i runda tal 150 kr/kg.

Detta är inget försvarstal för tjurfäktning, men det är viktigt med perspektiv, det är viktigt att vi inte kastar sten i glashus. Spanjorerna är inte onda. Inte svenskarna heller, men vi har fjärmat oss från våra djurs verklighet efter alla år med prydligt förpackat kött. Kan vi idag ens föreställa oss djuret som ger oss karrén eller filén? Köttet vi äter växer inte på plantor eller ges till oss som en gåva av pratande kor som är stolta över att vara till hjälp, som i Restaurangen vid slutet av universum. Djur dör för att vi ska få mat, även tjuren på arenan blir mat efter fäktningen, men hur vill vi att djuren ska leva?

Jag välkomnar ett förbud mot tjurfäktning men jag välkomnar inte en ensidig och bristfällig bild av vad tjurfäktning är. Jag välkomnar inte en ursäkt som får oss att rikta blickarna från vårt eget smutsiga byk. Vi har en köttindustri som på många plan utsätter djur för större lidanden än på en tjurfäktningsarena.

I Sverige har vi en folkrörelse, jakt, som förser frysdiskarna med kött från djur som har levt i det fria och det är för mig en av de mest acceptabla vägarna från levande djur till kött på tallriken. Men många jägare är glada amatörer som mest gillar pang pang och jag kan slå vad om att antalet skadeskjutna djur som släpar sig fram i våra skogar innan de dör överskrider antalet tjurar som dör på arenor i Spanien varje år.

Vi som äter kött har ett stort inflytande. Vi kan rösta på partier som inte drar ner på djurskyddsinspektioner, vi kan äta kött från gårdar som har djuren på bete i hagar, vi kan kräva bättre utbildning av landets jägare, vi kan helt enkelt kräva mer av våra beslutsfattare. Det är vi som väljer.