MFF, Rolle och framtiden

När procentsiffran med bollinnehav började visas i tevesända fotbollsmatcher tänkte jag mest: hur räknar de ut det? Annars var jag ganska likgiltig inför siffrorna, fotboll handlar inte om att äga boll utan om att göra mål. Vem minns inte bollkära lag som Portugals och Spaniens landslag för ett tiotal år sedan trampa runt och runt utan att åstadkomma särskilt mycket?

Dagens spanska landslag har fått mig att tänka om. Deras filosofi bygger på bollinnehav: om motståndarna inte får låna bollen gör de inga mål. Men det är vanskligt, tänk er ett Spanien i VM utan David Villa.

Malmös spel bygger på bollinnehav à la Spanien, sagt i all ödmjukhet, och att anfallarna gör mål, vilket de gör. För de är flera stycken som avgör: Larsson, Ofere, Mehmeti och Nilsson, och då tänker jag inte räkna upp lagets duktiga mittfältare. Malmö ser intressant ut. Mattias Lindström, duktig HIFare, sa häromdagen att Malmö spelar för fint för att vinna Allsvenskan. Han kanske får rätt, med tanke på hur bra hans eget lag spelar, men Malmös spel är nog mer spännande än att vinna serien.

För snart fyrtio år sedan kom en ung engelsman till Malmö för att träna stadens stolthet. Vi vet alla hur det gick: drösvis av medaljer, final i Europacupen, horder av landslagsmän, en revolution för svensk fotboll med efterföljare som Hodgson, Svennis och Lagerbäck. Den nya stilen hade många fiender: "Usch, vad tråkigt", "Offsidefällor och vinna med uddamålet, fy!"

Det var kanske inte som på Nordahls tid men utan Houghton är det svårt att tänka sig Blåvitts UEFA-triumfer, VM-bronset 94' eller Lagerbäcks fem raka slutspel. Men hur är det med Malmös "possession-spel" signerat Roland Nilsson och Josep Clotet Ruiz?

Efter matchen igår: otvetydig seger, löjligt stort bollinnehav och många chanser (bara ett mål dock), frågade sig en kompis: Tänk om vi bevittnar ännu ett paradigmskifte i svensk fotboll? Tänk om Malmö än en gång visar vägen?

Det handlar om att våga äga bollen. För tio år sedan hade vi inte spelarna för ett sådant spel. Idag är det annorlunda. Oavsett var guldet hamnar i höst har årets MFF visat att det går att spela attraktiv fotboll och vinna matcher, även i Allsvenskan. Har den spanska flugan kommit för att stanna?