Det har varit en ren njutning att se på nyheterna på sistone. Häromdagen fick jag se en välformulerad Erik Niva, utmärkt sportjournalist, plocka sönder en svamlande Tommy Engstrand, sportjournalist av den gamla skolan, angående Bosse Hanssons rasistiska uttalande om en spelare i AIK. Tommy försökte spela ut generationskortet, att för hans generation betyder inte de olika n-orden något rasistiskt. Han gjorde bort sig förstås. Det är möjligt att Bosse inte är troende rasist, men uttalandet var rasistiskt, och det skulle han ha tillstått från början. Att sportredaktioner i regel är gasnka chauvinistiska institutioner är ingen nyhet. Erik Niva är en av dem som inte är befläckade av det, han tillhör en ny generation sportjournalister, tack och lov.
Igår skulle Björn Söder, partisekreterare i SD, förklara för Camilla Kvartoft i Agenda varför så många SD-stolar i kommunfullmäktige runtom i landet står tomma. Kvartoft konfronterade honom även med hans Twitterinlägg i samband med avsöjandet om hur romer systematiskt diskrimineras när de ska hyra bil. Söder försökte slingra sig genom att rikta udden mot vad han menade handlade om dålig journalistik, att journalister skulle gräva mer i varför just romer diskrimineras. Emellertid är det uppenbart att hans inlägg var riktat mot romer och att han är en del av rasismen gentemot dem. Björn Söder gjorde förstås bort sig.
Mycket rasism just nu. En teater i Dalarna har fått hotelser för att en skådespelare i Strindbergs Hemsöborna inte var helt vit. Mina och andras farhågor ser dessvärre ut att bli verklighet. SD:s inträde i Riksdagen har gett mandat åt den unkna underström av rädsla, andlig nöd och okunskap som bubblar i landet. Vi som inte är sverigedemokrater eller har andra fascistoida hållningar har ett ansvar att upplysa om detta faktum samt presentera alternativ till de lögner och fördomar som SD sprider.
Och på förekommen anledning: journalister är viktiga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar