Jag tittade på Minnenas television, Lasse Holmqvist träffar Tage, och slogs än en gång av giltigheten i det Tage Danielsson skrev. Han var en ordets konstnär, en lyriker, ibland till synes en som lekte med ord för lekens skull. Och nog lekte han, men sällan bara på skoj. Ur Havets sång, Färskvattentankar (Tankar från roten 1974) hämtar jag sista versen nedan. Ett inlägg i en debatt som tyvärr verkar insomnad trots ständig aktualitet.
Man är väl för gammal. Man har tappat lusten.
Det är inget kul att va hav.
Det värker och molar vid Östersjökusten.
Snart rinner man ner i sin grav.
Snart spiller man sorgset sin sista långa.
Snart ångar man upp i sin sista ånga.
Sen kan dom ta bil från Skanör till Tonga.
Vid vägkanten ligger en tvåmastad brigg
från de framfarna dar då var piggvar var pigg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar