Dinamo Zagreb-Malmö FF 4-1 var en ren överkörning. Kvickheten från tidigare matcher var som bortblåst, naivt spel i backlinjen och klent spel offensivt. MFF var dåliga, eller?
Mot Rangers passade Malmös kvicka fötter och goda teknik perfekt. Skottarna hängde inte med.
Mot Zagreb var det malmöspelarna som såg ut som skottar. De kroatiska spelarna var lite snabbare, lite mer tekniska och lite starkare. Malmö kunde bara matcha motståndet på 7 av 11 positioner, vilket är för lite, i alla fall på bortaplan.
Jag har en invändning mot Norlings taktiska plan. Som sagt, efterklokhet utlovades. I halvlek, när det stod 1-1 skulle det finnas en defensiv plan, fix och färdig för ett dylikt scenario. Kanske fanns det en sådan, men i så fall var spelarna slutkörda när den skulle verkställas på plan, bombardemanget i slutet av första halvlek tog förmodligen musten ur en del.
Ytterligare en efterklokhet gäller uppladdningen inför matchen. Att springa in mot ett generöst Milan på ett fullsatt Swedbank var säkert en stor upplevelse för MFF:arna, samtidigt kan man undra hur mycket videoanalyser man hann med innan avresan till Zagreb? Eller hur många tillfällen till fysisk och psykisk återhämtning som erbjöds? Pontus Jansson var bara en av de spelare som med stor säkerhet hade ett adrenalinpåslag som en lekande lax under närkamperna mot Ibra och de andra idolerna.
Ni som har sett Mitt i naturen kan kanske se framför er hur de utlekta laxarna fiskas upp av fiskgjusar och björnar som rena plockpotatisen.
Jag ska se returen på tisdag, jag ska sjunga och heja för en seger. Vem vet? 1-0 tidigt och 2-0 en bit in i andra så, som sagt, vem vet, allt kan hända.
Framåt Malmö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar