Nu tror ni att jag är bitter för att MFF:s säsong inte var så lyckad, men nej då, inte ens förra året såg jag Fotbollsgalan, då ju som bekant MFF hyllades som guldmedaljörer.
Nedan följer mina egna pristagare i en liten lista som med små penseldrag målar denna skrikigt kulörta säsong.
Säsongens...
Bästa: HIF. Ett synnerligen välförtjänt guld + två titlar till. Inte läge för avund.
Bästa 2: MFF. En liten bronsmedalj i skymundan för det av strul i särklass mest drabbade laget.
Magplask: ÖSK. Oj, vad gnälligt det måste vara i gnällbältet. En tolfteplats för fjolårets trea.
Antiklimax: Elfsborg. Har inte förmågan att höja sig när det gäller.
Lika som bär: Magnus Haglund och Arsène Wenger. Har allt men vinner inget.
Fars: Avbrutna matcher. Visst, bara servera inflytande till drägget! Nej bunta ihop dem... töm läktarna och spela klart.
Spanska fluga: Pep i Bollklubben.
Danska fluga: Rolle i FCK.
Antiklimax 2: FCK fick nöja sig med Europa League...
Sura äpple: För Rolle när MFF bragdartat tog sig dit...
Sorti: Bollklubben. Förment präktig bror duktig. Men visst kommer vi sakna HBK i Allsvenskan?
Nymodighet: Tom Prahl leder ett lag ut ur Allsvenskan. Det mest förvånande är ändå att TFF:s spelarmaterial inte var så illa, egentligen.
Goa gubbar: GAIS. Bra jobbat.
Oönskade kusin från landet: Mjällby. Det är bara att acceptera att blekingarna verkar ha rotat sig i högsta serien.
Vackraste: Malmö Fotbollsförening. Alltid vackrast, oavsett tabellplacering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar