Jag tittade på Mr Selfridge på svt, ett drama "med Downton Abbey känsla", påstod hallåan. I beg to differ, Mr Selfridge är som kirurgi med fogsvans, om man jämför med de subtila gesterna och den djupa undertexten i Downton Abbey. Huvudkaraktären, Mr Selfridge, amerikanen som startade Selfridge's varuhus i London, gestaltas helt utan nyanser, nästan parodiskt. Scenerna med den visionäre Selfridge påminner mer om en viss typ av dramatiseringar man brukar se i mer omsorgsfulla dokumentärer, det är nästan så att man väntar på att den svenska berättarrösten ska komma in i slutet av en scen. Bikaraktärerna är också de grovt uthuggna schabloner, med den förföriska Lady Mae i spetsen, komisk med sin säregna röst och sängkammarblick. På tal om sängkammarblick, Mr Selfridge ska tydligen vara en kvinnokarl i serien, något som inte går att göra trovärdigt.
Mr Selfridge griper tag i mig endast när arbetarklassen skildras. Tyvärr sker detta hastigt och sällan. Så vadan denna svada om en tv-serie? Jo, jag tror att jag blev brydd när svt gjorde jämförelsen med Downton Abbey. Det säger lite om svt, som numera verkligen blandar högt och lågt, jag menar, stjärnor på slott, unga och bortskämda, prova på lantlivet. Och så melodifestivalen, är det inte så att om man ser en artist i en intervjusoffa eller ett familjeprogram någon gång under hösten så kan man vara säker på att vederbörande dyker upp i mellon? Christer Björkman, puppet master.
Nej, tacka vet jag Leif GW i Veckans brott. Han verkar faktiskt totalt omedveten om kameran när han levererar sina slutledningar, minns förra veckans snorfläckiga näsduk som plötsligt dök upp i hans ena hand, obetalbart, lika obetalbart var det när han diskret lade tillbaks den i fickan, troligtvis bannad av någon bakom kameran.
På tal om jägare...
Så var det slut på vargjakten, för den här gången, är väl bäst att tillägga. Det var ju trots allt en farsartad historia. Bara det att påstå sig kunna skjuta endast de individer som var inavlade. Hur skulle det gå till? Genom ett kikarsikte, i skogen, i mörkret...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänkte börja titta på Mr Selfridge, men det blev inte av. Nu är jag glad att jag inte ens försökte, det finns ju en del annat att göra än att titta på teve.
SvaraRaderaDissar Melodifestivalen (nästan) helt, men finalen kollade vi in. Är totalt utled på alla delfinaler och svarta rubriker hit och dit.
Kanske tittar jag på den stora tävlingen, om inte annat än för att det kan vara kul att se alla skämmiga bidrag.
För mig är det samma visa år efter år: Den sedvanliga dissen av mellon följt av ett visst stigande intresse, ett otippat engagemang för en enskild artist och slutligen en orgie i invektiv för att folk röstar så dumt...fast i år vann rätt låt :)
SvaraRaderaOch så måste jag erkänna att jag inte har kunnat låta bli Mr Selfridge, det är inte bättre, men någonting biter sig fast i mig, som en såpa. Såpa heter förresten culebrón på spanska, alltså kobra, ett talande namn för nåt som är som ett gift.