Krönikören Ann Heberlein ville nog att man skulle bli sur när man läste hennes krönika om supandet på midsommar. Så jag tänkte att ok, då blir jag väl sur då, för att jag blir lite sur varje gång jag anar, sniffar, sätter fingret i vinden och känner en fläkt av moralism.
Nu var inte Ann så moraliserande egentligen. Men lite. Och så har hon gått i tabloidfällan genom att låta bilden av midsommar bestämmas av krigsrubriker från Borgholm och andra midsommarmekkan.
Ann säger att det är omöjligt att ifrågasätta drickande i Sverige. Jaså, men du gjorde det precis, gnäll inte. Och om du inte vill dricka öl eller vin så bestämmer väl du det och inte omgivningen? Om alla bara gjorde vad de själva ville skulle vi inte behöva bekymra oss så mycket om vad andra gör.
Och så finns det faktiskt människor som verkligen inte har problem med alkohol, det är inget de bara säger, de har inte problem, och det är en överväldigande majoritet av dem som brukar alkohol jag talar om. För så här är det: alkohol kan vara skadligt, men det är inte skadligt. Det är stor skillnad på när något kan vara och när något är.
Så, nu har jag varit lite sur. Och jag är inte ens bakfull. Fastän jag drack två snapsar (hemkryddad) till sillen igår samt lät mig väl smaka av Lundabryggeriets bästa lager.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar