Galgbacken

Lagstiftning mot näthatet? Från politiskt håll talas det om detta. Och om man någon gång har dristat sig till att läsa dessa hatiska människors besinningslösa inlägg när någon medborgare, ofta journalister, har uttalat sig på ett för högerextremister misshagligt sätt, ja då är det lätt att vilja lagstifta; att läsa nätmobbens formuleringar är att kastas tillbaks till det gamla samhällets galgbackar där masspsykotiska utbrott för en stund stillade allmogens smärtor. Det är alltså på en sådan nivå många skiver.

Rena hot ska givetvis lagföras men det är inte så enkelt, vår yttrandefrihet är omfattande och skall så vara, många kommentarer är vaga både i fråga om avsändare och mål för den hatiska formuleringen.

Är det då kört? Ska hatiska inlägg tillåtas slinka undan? Nej, det tycker inte jag, men jag är osäker på om utökad lagstiftning, anpassad till det specifika mediet, är rätt väg att gå.

Trots allt så försvann de offentliga bestraffningarna en gång, och med dem galgbackens skränande hop! Och det ger ju viss tröst. Incitamentet för denna gigantiska förändring i vårt sätt att se på rätt och fel, liv och död stavades utbildning. Med folkrörelserna och utbildningsreformerna under 1800-talet klev den moderna människan fram.

Rasisten som hatar på nätet är däremot en postmodern slaggprodukt, en bakåtsträvare, utvecklingsfientlig, ovetenskaplig och icke-analytisk.

Alla vi som jobbar med barn och unga har en oerhört viktig uppgift, viktigare än någon matematisk ekvation, nämligen att tala med dem om vår gemensamma värdegrund, vår respekt för livet och vårt globala ansvar.