Jag vet inte om det är Skavlan som knyter Norge och Sverige närmare varandra, eller chocken efter Utöya, men visst rapporterar svensk media oftare om Norge nuförtiden?
Hur det är med den saken kan egentligen kvitta. Jag har i alla fall suttit här en stund nu och gått igenom dagens nyhetsflöde och fastnade för en bild av Erna Solberg (Höyre), Norges blivande statsminister, och Siv Jensen från Fremskrittspartiet, som blir den nya regeringens stödparti. Det är alltså som om en värdekonservativ moderat statsminister bjuder in Sverigedemokraterna i en regering. Hemska tanke.
Bilden av de två partiledarna hittar man i en serie polemiska artiklar om norsk rasism. Mycket intressant, kolla länk.
Det är kanske lite skönt för oss svenskar att peka lite på norsk högerexkremism...hoppsan, en freudiansk felsägning, jag menar extremism, och liksom förtränga situationen här. Men vi ska inte glömma det växande neofascistiska hotet i gamla Svedala, Sverigedemokraterna sitter fortfarande i riksdagen och i små hålor runtom i vårt avlånga land lurar nationalsocialister på eller i närheten av stolar i kommunfullmäktige. Glöm inte det.
Tillbaks till Erna och Siv. Betänk det faktum att ett högerextremt parti med en rasistisk agenda ingår i en regering i ett av världens rikaste länder. Bilden av Erna och Siv blir en personifikation av snålhet. Kontrasten mellan världens svaga och västvärldens girighet fångas i deras belåtna miner; vi har allt och lite till, vi har ingen kris, vårt statliga kapital är solitt, men vi vill inte dela med oss av vår lycka.
Jag mår lite illa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar