Det var länge sen vargen var på tapeten hos Statarkatten. Det tycks som om en samlad opinion med hjälp av EU tack och lov lyckats stoppa rovdjurshatarna och dess allierade i regeringen i grind, för den här gången, bör tilläggas.
Jag skulle vilja tipsa om ett riktigt bra reseprogram på SVT, Lenas resor. Senast var Lena i de transylvanska bergen. Ett område där ren luft faktiskt finns och där vildmark faktiskt är vildmark, inte "vildpark" som i Sverige. Rumänien har flest rovdjur i Europa, bland annat strövar ett tusental vargar omkring i bergen, främst Transylvanien, där också får betar på sluttningarna. De transylvanska fårägarna räknar med att några får stryker med varje år, men det är inget som triggar varghat. Vargen är en del av naturen och tillvaron, det accepterar man. Dessutom har man stora hundar som vaktar hjordarna, det är den bästa försäkringen mot rovdjursangrepp.
Varför kan inte den Sveriges djurägare resonera så?
Sen finns det så klart gränser för hur mycket man kan skydda rovdjur. Jag tänker på den så kallade Junselevargen som nu är på väg tillbaka till renbetesmarkerna efter att ha blivit omplacerad tre eller fyra gånger. Nu får det vara slutflyttat, det är djurplågeri att söva ner och flytta den fler gånger. Tyvärr lär skyddsjakt bli det oundvikliga slutet för denna envisa vargtik. Om nu inte renägarna, liksom sina kollegor i de transylvanska bergen, intar en ödmjukare hållning gentemot vildmarken och accepterar att det finns risker för renarna och därför skyddar dem efter bästa förmåga?
Förresten, statistik visar att rovdjursangrepp på tamboskap är vanligast i Dalarna och Skåne. Det har väl att göra med mängden tamdjur snarare än förekomsten av varg? (Åtminstone i vår sydligaste region). Dessutom, i några fall har inte undersökningar av bitmärken kunnat påvisa att det med hundra procents säkerhet varit varg som angripit djuren. Förvildade eller hetsade hundar har nämnts.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Utan att ha några siffror på mängden tamboskap i Dalarna resp Skåne, men nog finns det varg i Dalarna.
SvaraRaderaFör något år sedan läste jag om en ung fårbonde i Dalarna, som gillade varg. I stället för att vara rädd och sitta med en bössa, hade hon lamadjur som kunde varna om det fanns rovdjur i närheten. De lär kunna mota bort både varg och björn.
I Kanada är det självklart att ha lamor om man har nötdjur och/eller får, som skydd.
(visst har jag väl nämnt detta förut hos dig?)
Håller med dig om Junselevargen. Hon kommer rymma och rymma och rymma. Just den vargen kanske man ska ta bort.
Oj, det där kändes som att svära i kyrkan, jag är väldigt emot vargjakt, men i det här fallet måste man nog göra ett undantag.
Jo, Dalarna har definitivt vargar, lite slarvigt formulerat från min sida, jag tänkte mest på Skåne där en debatt om oseriösa hundägare vore på sin plats, (puh, den debatten kanske jag inte orkar ge mig in i, i fråga om hundfamiljen fortsätter jag brinna för vargarnas rätt...) De få varghannar som besöker Skåne tror jag inte kan riva får i den omfattningen. Men det är klart, vargar kan ju drabbas av "buffévansinne" när de plötsligt står inför en instängd fårhjord. De kan inte göra någon urskiljning. Fast ändå, nej, jag tror inte de är skyldiga till samtliga rivna djur härnere. Lodjur är ju också kompetenta rovdjur, så det finns nog många gärningsmän.
SvaraRaderaFörresten, lamadjur, det låter spännande.
Och nej, det är inte att svära i kyrkan, i min mening, skyddsjakt kan vara motiverat, om den är noga kontrollerad och utförs av riktiga proffs.