Ja, inte sin egen tystnad, Henrik Rydström är en sällsynt talför man. Vad jag menar är idrottsvärldens tystnad i samhällsfrågor. Av någon anledning tycks idrottsutövare, föreningar och många fans tro att det finns lagparagrafer som reglerar vad de får lov att yttra sig i för frågor. Inget kunde vara mer fel. Eftersom idrott används i politiska syften är idrottens representanter, vare sig de vill eller ej, politiska.
När Pontus Wernbloom skojade om sverigedemokraterna efter Zlatans uppvisning mot England i höstas på den nya nationalarenan, var det mig veterligen första gången en fotbollsspelare uttalade sig om rådande politiska förhållanden på bra länge. I samband med slutspelet i fotboll 1978 var det däremot inget snack. Johan Cruyff vägrade åka till militärjuntans Argentina. Hans status i fotbollsvärlden då är att jämföra med Messis idag.
Beklämmande nog har idrottsrörelsens ryggrad kroknat avsevärt sedan dess. För annars skulle väl inte Ishockey-VM spelas i Vitryssland nästa år? Annars skulle väl inte Kina fått OS? Quatar VM-slutspelet i fotboll? Sotji vinter-OS?
Evenemangen ovan är politiska manifestationer, utövarna på plats dess lydiga lakejer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar