Sur? Jag? Icke.

Krönikören Ann Heberlein ville nog att man skulle bli sur när man läste hennes krönika om supandet på midsommar. Så jag tänkte att ok, då blir jag väl sur då, för att jag blir lite sur varje gång jag anar, sniffar, sätter fingret i vinden och känner en fläkt av moralism.

Nu var inte Ann så moraliserande egentligen. Men lite. Och så har hon gått i tabloidfällan genom att låta bilden av midsommar bestämmas av krigsrubriker från Borgholm och andra midsommarmekkan.

Ann säger att det är omöjligt att ifrågasätta drickande i Sverige. Jaså, men du gjorde det precis, gnäll inte. Och om du inte vill dricka öl eller vin så bestämmer väl du det och inte omgivningen? Om alla bara gjorde vad de själva ville skulle vi inte behöva bekymra oss så mycket om vad andra gör.

Och så finns det faktiskt människor som verkligen inte har problem med alkohol, det är inget de bara säger, de har inte problem, och det är en överväldigande majoritet av dem som brukar alkohol jag talar om. För så här är det: alkohol kan vara skadligt, men det är inte skadligt. Det är stor skillnad på när något kan vara och när något är.

Så, nu har jag varit lite sur. Och jag är inte ens bakfull. Fastän jag drack två snapsar (hemkryddad) till sillen igår samt lät mig väl smaka av Lundabryggeriets bästa lager.

Fallet Hamrén

Så vackert som vattnet störtar utför fallen i Forsakar föll inte det svenska herrlandslaget i fotboll igår. 1-2 mot Österrike var i underkant och håligheterna i Hamréns bygge blottades än en gång. 

För en Lagerbäckförespråkare som jag lovar jag att jag inte njuter av säga: vad var det jag sa? Jag trodde på Hamrén, men hans naiva fotboll visade sig inte hålla utanför de nordiska ligasystemen. Till hans försvar ska det dock framhållas att hans landslag är det svagaste på decennier, undantaget våra -ic, Zlatan och Alexander.

Dagen efter en sådan förlust är det omöjligt att inte nämna backlinjen. Att förlita sig på Olsson och Granqvist är som att göra en resa i en tidsmaskin, i dagens fotboll räcker det inte att vara stor, stark och brytningssäker, man måste vara snabb, teknisk och smidig också.

Men som sagt, mittbackarna är inte ensamt skyldiga till debaklet. Sverige är en liten fotbollsnation och spelare som Thern, Schwarz, "Bjärred", Brolin och på senare år Larsson, Mellberg och givetvis Zlatan, den störste, dyker inte upp år efter år, spelare och ledartyper med stenhård fysik och matchande nerver.

Anders Svensson tillhör också en god årgång svenska fotbollsspelare som i varje inhopp visar att den nya generationen ännu inte är redo att ta över.

Men den nya generationen kommer att ta över, frågan är om det blir med Hamrén vid rodret.