I skolan bär alla aktörer ett ansvar

Jag är lärare och jag är utled på debatten om skolan. Varför? Är inte debatten viktig för mig nu när PISA-undersökningarna visar hur katastrofalt dålig den svenska skolan är? Jo, men för få pratar om demografiska strukturer; bildningstradition och socioekonomiska faktorer, alltså de verkliga påverkansfaktorerna. De flesta debattörer uppehåller sig vid usla lärare. Det är tjatigt, tycker jag, och berättar en ganska liten del av sanningen.

Jag har sett fantastiska lärare kämpa som djur i problemtyngda skolor. Jag har sett dem försöka motivera elever att förstå vitsen med utbildning, jag har sett dem försöka förändra destruktiva beteenden, förändra umgängestonen hos elever, från aggressiv till fungerande. Jag har sett dem lyckas och jag har sett dem misslyckas. Det finns saker en lärare inte kan rå på, så enkelt är det.

Löneklyftorna. 
Avgrunden som blir vidare och vidare mellan utbildade och icke-utbildade.
Den sociala utslagningen till följd av en cynisk ekonomisk politik.
Svårigheten att bli anställd om man har utom-europeiskt ursprung.  

Detta är mörkerkrafterna som underminerar skolans verksamhet. Detta och kaotiska kommuners latjolajabans-låda av styrmedel. Och på ett hörn, dåliga lärare och teknokrater till skolledare som tror att en dator till varje elev gör dem till bildade medborgare med massor av kompetens.

"Man kan leda eleverna till källan men de får själva dricka ur den."

"Man kan inte servera kunskap som stekta sparvar i munnen."

Visdomsord från några av mina gamla lärare.

Lena Andersson är inne på samma linje.

Ingen är fri från ansvar för sin utveckling.