torsdag 18 september 2014

Att vara luttrad eller kampvillig

Nu har det gått några dagar sedan valet. Måndagen var en fet valbaksmälla. Alla jag känner uppvisade tydliga bakissymptom; trötthet, huvudvärk, irritation, känslighet. Anledningen var så klart det västgötaklimax vi upplevde vid tiosnåret på söndagskvällen.

Att miljöfrågor så totalt har befunnit sig i medieskugga under valspurten är ett otroligt lågt betyg åt partierna, även MP, mitt parti, som fastnade i skolfrågor och "välfärdsdiskussioner". Bliv vid era läster, språkrör! Jag hyser inga tvivel om att MP är ett brett och kompetent parti på alla fronter (det är därför de får min röst) men deras benägenhet att fånga upp andra frågor än de utpräglat gröna gav en slagsida åt debatten som jag är säker på missgynnade dem, och därmed Sverige. 

Att M tappade är väl en sak, det var väntat. Att nästan hela tappet gick till SD är tragiskt. Visst ger det vatten på min kvarn; att gängse moderat är en högst tvivelaktig figur, men det spelar ingen roll, deras förlust blev SD:s vinst vilket är en gigantisk förlust för Sverige.

Soran Ismail kommenterade luttrat detta med resignation i rösten, han var inte förvånad, sa han. Det är lätt att bli luttrad, förståeligt, det är dock något jag inte tänker bli. Och jag hoppas innerligt att de demokratiskt sinnade riksdagspartierna (alla utom SD) gör allt som står i deras makt inom de parlamentariska råmärkena för att regera utan dem. Idag krävde SD talmansposten med hänvisning till deras storlek. Jag vill då understryka att det inte fins någon sådan regel eller tradition. Talmansposten innehas av en person med vilken partitillhörighet som helst (i riksdagen) oavsett storlek. En tradition är att talmannen tillhör ett av regeringspartierna, men det är bara tradition.

Om riksdagspartierna är trogna sin retorik ska de inte ge SD en vågmästarroll. 87% av svenskarna röstade inte på dem. Efter nästa val ska vi vara fler. En bred koalition i riksdagen kan lösa detta, så gräv ner stridsyxorna och sök gemensamma lösningar.

För ett tolerant Sverige, för ett mer jämlikt Sverige, för ett Sverige utan rädsla. Rädsla är bränslet som de främlingsfientliga och intoleranta livnär sig på.

Låt oss slippa inflytande från högerpopulistiska martyrer!

Glöm inte: 87%!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar