En lång varm sommar, en lika lång och varm flytt, sedan ösregn och vardag. Mycket har kommit emellan Statarkatten och tangentbordet. Jag tittade på senaste inlägget och jösses vad fel jag hade om VM i fotboll! Men det är historia nu. Tur att man har fel ibland, jag trodde inte, hoppades så klart, att Malmö FF skulle ta sig till Champions League. Jag var där och hänrycktes, ett tältmöte i bibelbältet skulle inte bjuda på högre stämning, gott folk!
Redan på tisdag smäller det, borta mot Juventus, smaka på den. La vecchia signora (ett av Juves smeknamn) ofta felaktigt översatt "den gamla damen". Den gamla väninnan är mer korrekt, alltså den där väninnan som alltid är med, oavsett, till glädje för vissa till spe för andra. Innan dess ska MFF bege sig till Sveriges framsida och ta sig an Häcken och det sjuka är att jag ger laget lika små chanser att vinna där som i Turin, det ni! Lika bra att jinxa, som fotbollsnördarna säger, alltså att tippa mot det egna laget. Å andra sidan vore jag ingen MFF.are om jag gjorde det, så jag säger att vi vinner mot Häcken och kryssar mot den gamla väninnan!
Val på söndag. Jag har redan lagt mina röster. Så här i slutspurten står det klart att lägret där jag har mina sympatier, alltså i det rödgröna, har ett litet problem, de står nämligen utan en riktigt trovärdig statsministerkandidat. Stefan Löfvéns reaktion i gårdagens debatt i tv4 när Annie Lööf lämnade sin pulpet för att överlämna en rapport om Sveriges framtida energibehov var inte bra. Att muttra "käbbel" när en ung kvinna gör ett oväntat angrepp sänder ut fel signaler. På en sekund förvandlas Löfvén till en typisk fackpamp, skolad i en gubbvärld hemmahörande i beiga kommunhus från 60-talet. I den världen käbblar kvinnor medan män diskuterar. Inte så tidsenligt.
Likväl är det Löfvén som måste bli statsminister, Jonas Sjöstedt är förvisso mer statsmannamässig men representerar ett för litet parti. Sverige måste byta kurs, inte minst ideologiskt. Att leva ytterligare en mandatperiod i ett kallsinnigt borgerligt Sverige som ägnar all sin politik åt att fördjupa klyftorna i vårt samhälle och därmed bana väg för missnöjesyttringar (som SD) vore en katastrof. En rödgrön majoritet kanske inte kan utföra underverk på fyra år men de kan i alla fall börja med att sten för sten bygga nya broar mellan människor. De kan också börja styra upp vår infrastruktur, låta staten återta ansvaret för driften av våra tåg och underhållet av våra järnvägsspår. De kan börja resan tillbaks mot en statlig skola. Att glada amatörer i kommunerna skulle vara kompetenta nog att sköta samhällets viktigaste institution är befängt! De kan också stimulera kommunerna att ställa om till en grönare matprofil; de äldre, skoleleverna och patienterna på våra sjukhus ska äta ekologisk mat, gärna närproducerad, om den håller måttet. De rödgröna kan också verka för biologisk mångfald. Gör naturen levande och attraktiv, underhåll vandringsleder, restaurera våtmarker och andra värdefulla biotoper (de borgerliga har lagt fram ett förslag om att ta bort delar av strandskyddet, men det ska de ge f-n i!).
Fast det är inte lätt att vara lojal mot allt vad ett parti eller en grupp partier står för. Det finns anomalier i min politiska vision. Jag är skeptisk (inte helt emot) till monopol på försäljning av alkohol, Systembolaget luktar för mycket moralism för min smak. En gyllene medelväg vore bra. Det finns många duktiga vin och ölproducenter i Sverige idag. Låt dem få sälja sina varor direkt från gården, något som skulle kunna bidra till en levande landsbygd. Den svenska landsbygden är alltmer intressant för turism, inhemsk och från andra länder. Det är viktigt att hitta alternativ till en bruksindustri som sedan länge har sjungit på sin svanesång.
Sist en tanke om debatterna i TV. Jag har slutat titta, ja, jag började knappt. Jag läser på partiernas hemsidor om var de står i olika frågor. Tv-debatterna är svåra att hänga med i med tanke på hur mycket pajkastning det är. Debatter på den högsta politiska nivån i ett land måste föras mer civiliserat. Jag tycker att en moderator ska klocka inläggen; en trovärdig politiker är intresserad av den andra sidans åsikter, vad finns det annars att bemöta? När journalister från olika politiskt färgade tidningar och tankesmedjor debatterar är tonen ofta mer respektfull. Se och lär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar