Konsten att rösta med gott samvete - eller åtminstone påstå det

Naturskyddsföreningen får kritik för att de hänger ut moderata och kristdemokratiska EU-parlamentariker för att de har röstat mot förslag i EU-parlamentet som syftar till att minska avverkning av regnskog. Parlamentarikerna rasar och menar att de har röstat nej till ett beslut som skulle "slå hårt" mot fattiga länder.

Det skulle kunna vara sanningen; en etisk röst för tredje världens rätt till försörjning.

Tillåt mig vara skeptisk. En sådan moralisk hållning är nämligen i stort sett aldrig anledningen till att man skulle motsätta sig ett sådant förslag.

Däremot är anledningen nästan alltid att inte riskera ekonomiska strukturer som bygger på import av billiga varor från fattiga länder. Varor som är billiga för att arbetsvillkoren och miljökraven som omger tillverkningen är icke-existerande. Fackföreningar är sällan tillåtna, kraven på arbetsmiljön är obefintliga, skadan på miljön genom avverkning är förödande och skadorna på arbetarna på kort och lång sikt vanliga.

En röst mot förslaget som skulle sätta hårdare press på en hel industri är en röst för aktieägare som inte vill förlora flis…pun intended, indeed.

Företag i Europa, Nordamerika och Kina lierar sig med starka krafter i fattiga länder med klen demokratisk och arbetsrättslig tradition, smörjer dem med mutor och etablerar sig i landet på fattiga och rättslösa arbetares bekostnad. Detta är vardag, sedan länge. Så även de negativa effekterna för miljön i forma av avverkning, förorenade vattendrag, giftanvändning, övergödsling osv.

Så parlamentarikernas upprördhet tar jag med en nypa salt.

Precis som vi som individer är konsumenter med konsumenternas givna makt över produkten är även EU det. Precis som vi kan välja krav och fairtrade när vi köper kaffe kan även organisationen EU göra det när de köper timmer.