Jag är en vän av EU, i mångt och mycket; i min kristallkula måste Europa stå som beskyddare av demokratiska värden och mänskliga rättigheter i en globaliserad värld där just dessa värden får ge vika för skenande kapitalistiska intressen i låtsasdemokratier, diktaturer och aggressiva supermakter. Europa har ett mörkt förflutet som gör sig påmint, men Europa har också öppenhet, jämställdhet och sekularism i sitt arvegods. Alltså idéer som främjar pluralism och tolerans. Partier och deras kandidater som verkar i en sådan anda måste få mandat.
Jag är också glad att FI fick en mandat, säkerligen med hjälp av de många förstagångsväljarna, som glädjande nog gav Sverige en hint om vad framtiden bär med sig i sitt sköte. Jag hoppas även att FI:s framgång kan inspirera systerpartier i andra länder, på samma sätt som Piratpartiet gjorde förra gången det begav sig.
Att SD fick två mandat är tragiskt. SD är en del av en onyanserad och trubbig EU-skepsis där man i förment seriösa budskap om lokala beslutsnivåer försöker dölja en simpel rasistisk och nationalistisk agenda doppad i samma bruna sörja som Europa och världen sjönk ner i under 1930-talet. Vem ska SD samarbeta med i EU? Antisemitiska Front National? Jobbik som hatar både judar och romer? Frihetspartiet i Holland som har fört islamofobin till nya nivåer? Gyllene gryning, grekiska nazister med hakkors och allt? Kvinnohatare? Homofober?
Reinfeldt tog visserligen ställning mot SD i sin kommentar till moderaternas väntat usla valresultat, men bara indirekt genom att nämna "dem som vill dela upp Europa i vi och dom" i kritiska ordalag, medan han valstrategiskt benämnde den nya vänstern med V och FI i spetsen som det stora hotet mot Sverige i kommande riksdagsval. Det tycker jag är svagt. Statsministern, som flera gånger har tagit ton mot SD, måste göra det tydligt även en sådan här kväll.
Vad jag tar med mig från denna kväll är det statsministern inte vill tänka på, nämligen det oundvikliga regeringsskiftet i september. Så mycket visar ändå valresultatet.
Vart ska vi? En maskros i EU:s djungel skänker en strimma hopp.
Instämmer med det du skriver här. Jag röstade också på MP, mycket pga Isabella Löwins tidigare arbete i parlamentet, men främst för att jag är uppriktigt bekymrad över klimatförändringar mm. Att som Löwin verkligen utnyttja EU för att få igenom sina frågor är rätt väg att gå. (ja, jag röstade ja till EU när det begav sig för 20 år sedan, just för miljö- och klimatfrågornas skull, utsläpp känner inga gränser). Däremot är det tragiskt att SD fick två mandat. Som det verkar just nu (tisdag) vill de samarbeta med DF eller kanske UKIP, men frågan är om de inte satt sig själva på pottkanten genom att tidigare samarbeta med FN i Frankrike. Le Pen är för magstark för många andra (och tur är ju det).
SvaraRaderaUppenbarligen var det smart av SD att sätta två sådana rookies på de översta platserna till EU-valet. Två vanliga människor utan politisk erfarenhet (och helt utan politisk kunskap), som kommer att lyssna på vad partiledningen i Stockholm säger. Ett sätt att säga till sina väljare att man tar dem på allvar (fast de gör man ju egentligen inte), att man inte skickar proffs utan verklighetskontakt. På det sättet bygger man på politikerföraktet lite till.
Utan att gå till personpåhopp, men nog borde man väl ha sett till att Winberg fått liiiiite mer skolning. Att stå i tv-studion och med en dåres envishet tala om det bara är ett räkneexempel (!) eller i ett tidigare sammanhang blanda ihop olika fördrag är rent ut sagt pinsamt.