Uppförsbacke för MFF

Det ser tungt ut för mästarna. AIK var bra idag, inget snack, 0-2 var inte orättvist.

Flytet från förra säsongen är borta. Irriterade miner och uppgivna gester på plan. Norling har ett sargat lag att jobba med. Tyvärr finns det ingen tid att bygga på. Den här säsongen blir ren damage control, nästa år kan det vända igen.

Det känns riktigt bittert. Jag hade inga jätteförhoppningar inför dagens match, men ändå, som supporter utgår man alltid från att ens lag ska vinna, om så brasilianska landslaget står på andra sidan.

Efter förra säsongen var den ljusnande framtid Malmös, med en fantastisk tränarduo och en trupp som bara fortsatte att utvecklas.

Sen sa det bara pang och så hade skutan vänt. Ett svenskt mästarlag ska tydligen ha det svårt nuförtiden.

Men vi är Malmö FF, och vi ger aldrig upp! Framåt Himmelsblå!

Skolans kritiker har inte på fötterna

Läraren som skriver under debattartikeln om att "städa upp efter Palme" och återinföra en objektivt bedömd studentexamen tycker att dagens skola famlar i blindo. Jag tycker att läraren bakom artikeln famlar i blindo.

Vad hon förespråkar är förment objektiva psykometriska tester som inte säger någonting om elevens kunskaper, men möjligtvis något om hur bra eleven är på att befinna sig i en provsituation. Den typen av tester hör hemma i det relativa betygssystemet som tillhör forntiden och som enbart fungerade som utgallring av det antal elever som fick plats på de svenska universiteten, som var mycket mindre då än nu.

Summativa bedömningar vid givna tillfällen kan aldrig ensamma ge en bild av elevers kunskaper.

I den moderna skolan ska man möta och mäta eleverna där de är, efter deras förutsättningar. Lärarkåren måste bli bättre på detta, att formativt och framåtsyftande bedöma elevers kunskaper, absolut. Men den typen av tester som artikelförfattaren yrar om kan aldrig ge en rättvis bild av en elevs kunskaper.

SD fel på det som vanligt

I en artikel i gårdagens SDS skildrades den dubbla skolavslutningen i Veberöd. Det är ju en årligt återkommande debatt om skolavslutningarnas vara eller inte vara i kyrkan. Det som fångade min uppmärksamhet i artikeln var passagen om Sverigedemokraternas man bland föräldrarna (han är säkert en av många i en ort med 12% sverigedemokratiska väljare) som brann för att fortsätta ha skolavslutningarna i kyrkan.

Med stor sannolikhet var detta inte ett utslag av en innerlig tro på Kristus utan som vanligt ännu ett SD-utspel av vulgärtraditionalistiskt slag. De fiskar sympatier, helt enkelt, men vad svenska kyrkan beträffar kan jag med fog säga att SD-föräldern är ute och fiskar i fel vatten:

Vet han om att Svenska kyrkan:

-gömmer flyktingar som hotas av utvisning

-samarbetar med andra trossamfund

-har en generellt sett internationell profil

-står människor bi när samhället inte räcker till

-nyligen stod bakom en medarbetare som lagfördes i samband med en civil olydnadsaktion mot en svensk vapentillverkare

-viger homosexuella

Representanter för ett parti som står för främlingsfientliga, rasistiska, islamofoba och med flera "-foba" värderingar göre sig icke besvär.

En boll i rullning

MFF sänder ut signaler om att de tar emot straffet, eller straffen, efter läktarskandalen rakryggat utan att knorra. Nu har de allsvenska lagkaptenerna gått ut med ett upprop mot läktarvåldet i ganska skarpa ordalag, äntligen. Om nu supportergrupperingarna samlar sig, sanerar i leden och berättar om det i offentligheten, är signalerna otvetydiga från fotbollens många parter. Vi vill inte ha destruktiva människor på våra arenor.

Däremot vill vi ha passion, glöd och rivalitet. Så sluta straffa läktarramsor, såvida det inte handlar om rena hot.

Länk till uppropet här.

Ny kolonialism?

Nej, det är inte en särskrivning, nykolonialism har aldrig funnits eftersom kolonialismen aldrig upphört. Men om de anställda på det kinesiska telekomföretaget har rätt i sina beskyllningar, då har vi i alla fall sett ett exempel på en för Sverige ny form av kolonialism, den kinesiska.

Enligt anställda förekommer hot och trakasserier på företaget. Plötsliga uppsägningar utan grund, offentliga utskällningar satta i system, svenska arbetsmarknadsregler satta ur spel.

För några år sedan var det en amerikanskt leksaksförsäljare som torkade sig där bak med svensk lagstiftning, sedan har vi haft en handfull svenska företag, inom bärindustrin främst, som utnyttjat den globala arbetsmarknaden och tagit hit arbetskraft från andra sidan jordklotet och ägnat sig åt kolonial exploatering av dem, mitt i gamla Svedala (detta förutom den rutinmässiga exploateringen av billig och rättslös arbetskraft som många, inte alla, företag ägnar sig åt runt om i världen, svenska lika mycket som andra).

Var ska detta sluta?

Den gamla trötta västvärlden står desperat på alla fyra och väntar på kinesiska investeringar som kan rädda dess ekonomi. Men till vilket pris?

Jag är inte protektionistisk, jag vill inte stänga några gränser, tvärtom. Men globalisering kommer i många skepnader och vi ska vara väldigt noga med vilken typ av globalt utbyte vi vill ha.

Surt, sa Lipton

Det finns en kille med 9 ligatitlar i två av de stora europeiska ligorna, och en lite mindre stor. Ett poängfacit i klubb och landslag som de flesta internationella spelare skulle avundas. En debutsäsong i världens bästa klubblag förra säsongen som innehöll en rekordinledning, ett avgörande mål i el Clásico och en hel del annat godis. Notera att hans debutsäsong i Barca överträffade världsmästaren David Villas. Shall I go on?

Att kalla Zlatan överskattad, som Daily Mirrors Martin Lipton, säger en del om engelska journalister. Jag kan bara tänka mig vad Lipton har att säga om Maradona. Artisteri på fotbollsplan kanske inte står högt i kurs om man fortfarande drömmer mardrömmar om solomålet i VM-kvarten 86'.

En kavalkad av fördomar

I reportaget om det svenska landslagets vistelse i Chisinau talade den svenske reportern om slitna hyreshus som omgav den nya arenan, men det mest slitna i reportaget från Moldaviens huvudstad var reporterns klichéer. Ska man inte kunna omnämna Moldavien utan att säga att det är Europas fattigaste land? Erik Hamrén utfrågades sedan på presskonferensen om sin erfarenhet av Östeuropa. Han sa att han aldrig varit så rädd som i Baku när han åkte till och från flygplatsen med en galen busschaufför. Baku? Där har vi alltså ringat in ett område, Östeuropa, som sträcker sig från Gdansk via Moldavien och vidare till Kaspiska havet, med en fråga och ett svar på en presskonferens. Snyggt jobbat.