Vägval för MP

MP:s sjunkande siffror förvånar inte. Med Fridolin och Romson vid rodret har partiet tappat bort sig i kvällstidningarnas väljarbarometrar och attitydundersökningar, de känner av det förmodade folkdjupets hemliga önskningar och anpassar sig. Jag säger: Bliv vid din läst, MP, och tala om miljön! Sluta vara det nya skolpartiet, sluta komma med desperata åtgärder som Sveriges lärarkår inte gillar. Det enda Fridolin gör är att ikläda sig Björklunds dåligt vävda mantel av populism. I sin iver att förgöra sina fiender har han sakta blivit en av dem. 

Åsa Romson sakkunnighet betvivlar jag inte, inte heller hennes engagemang i partiets kärnfrågor. Däremot tvivlar jag på henne egenskaper som ledare. Medan Fridolin har axlat Maria Wetterstrands fäbless för strålkastarljuset har Romson gått i Peter Erikssons fotspår och blivit den lågmälde av de två. Dock saknar Fridolin Wetterstrands utstrålning och charm och Romson saknar Erikssons speciella form av finurlighet och trygghet. 

Det gör mig ont att såga MP:s ledning, jag röstar på dem och kommer att fortsätta med det. I mina ögon finns det inget mer angeläget parti. Jag gör mig inga illusioner om att de kan rädda världen men jag menar att de med pragmatism kan föra fram en politik som förenar hållbarhet med utveckling. MP vill inte vrida tillbaks klockan för att rädda världen, som onyanserade kritiker (alliansen och SD) påstår, MP vill föra samman utveckling och hållbarhet. 

Det är dags för MP att hitta tillbaka till den väg som gjorde dem till en verklig maktfaktor i svensk politik!

Våga vara miljöpartister igen!