Debatten om integration förs utifrån knepiga antaganden. Ett påstående som hålls för sanning är att integration enbart sker med politiska styrmedel. Ett sådant påstående befriar civilsamhället från ansvar. Jag påstår: integrationen, det är vi.
Arbetsgivare måste våga anställa bredare och utifrån meriter och inte låta sociala konstruktioner avgöra. Ja, ett efternamn, en brytning, en slöja, en matvana är faktorer som arbetsgivaren tar in i beräkningarna när hen anställer. Ja, det finns en rasistisk struktur som hindrar vissa människor att ta sig in i arbetslivet. Rasism är inte bara att säga nedvärderade ord baserade på etnisk bakgrund, rasism är också att göra förment rationella val som missgynnar dem som inte passar in i t ex en social struktur, val som en arbetsgivare omedvetet eller medvetet gör enligt klichéer i stil med ”här jobbar vi som ett lag”, ” vi måste alla dra åt samma håll”, ”social kompetens är viktigt”, ”en medarbetare måste fungera även i fikarummet” osv, med andra ord klyschor som pekar mot homogenitet snarare än mångfald.
Hyresvärdar och bostadsrättsföreningar ska inte ta hänsyn till bakgrund eller folkbokföringsadress när de tittar igenom intresseanmälningar för ett objekt. Tyvärr sker detta hela tiden. Har du ett fast jobb och bor på Ramels väg i Malmö och vill flytta därifrån är det troligt att du får leta mycket länge och söka otaliga objekt på andra adresser innan du kanske får napp. Har du fast jobb och bor på Gamla Väster lär du inte få vänta så länge. Detta är en av anledningarna till den geografiska segregeringen i Sverige idag. Detta fenomen är väl dokumenterat i studier. I Sverige har vi emellertid inte varit så intresserade av att studera sådana strukturer, däremot i andra länder i EU, som t ex Holland, där det finns en längre historia av mångfald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar