Bildning eller formstöpning?

För en tid sedan skrev Jasenko Selimovic en tänkvärd artikel om bildning i vilken han bland annat ställde ett socialdemokratiskt bildningsideal mot ett moderat dito. Han skriver:

”På den socialistiska – utbudssidan – syftar den svenska utbildningen till att säkra anställningsbarhet. På den moderata – efterfrågesidan – syftar utbildning till att höja produktiviteten och landets BNP.”

Båda dessa bildnings-eller utbildningsmål understryks i en moderat vision som lanserades nyligen; att programmering ska vara obligatoriskt från årskurs 1. En bild av människan som en varelse som endast är till för att tjäna staten (och kapitalet) utifrån en prognos om vilka behov samhällsmaskinen har inom en viss tid. I det här fallet att möta en framtid där innovation förmodas rädda det gamla industrilandet Sverige från ekonomisk kräftgång; kan vi inte producera produkter kan vi i alla fall producera idéer, ungefär. 

För det första; Att sia om ett samhälles framtid är ytterst ovisst och leder ofta till fel slutsatser. Framtiden är alltid i rörelse, som Galadriel säger (ursäkta den insnöade referensen!).

För det andra; Det är att förminska människan att förse henne med en utstakad väg i livet och en tvärsäker vision om framtiden. Individen måste i så hög grad som möjligt få ge sig ut i livet med kunskaper som gör henne fri från förutfattade meningar och färdiga mallar. Denna tanke på bildning som ett villkor för människans emancipation är något som Selimovic tar upp:

"Bildning handlade om individens emancipation. Tanken var att kunskap berikar människan och bygger upp hennes förmåga att relatera till omvärlden. Ger henne en inre kompass."

Jag vill komma med ett förslag som står emot moderaternas, som jag nämnde tidigare.

Jag tycker att filosofi ska bli obligatoriskt från årskurs 7. Jag tycker att unga människor ska ges redskap för att med nyanser kunna reflektera över sin egen och världens belägenhet utifrån andra perspektiv än de rent tillväxtorienterade samt för att skapa balans i en skoltillvaro som, tyvärr, alltmer fokuserar på den cyniska frågan: Är du lönsam, lille vän.