Det oresonliga hatets ansikte

Två män åtalas för att ha jagat en varg med skoter, kört på den och sedan slagit ihjäl den.

Hur kan man vara kapabel till ett så hänsynslöst våld?

Människor som helt saknar spärrar för våldsutövning måste genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Skoteråkarna på samma sätt som den människa som torterar och dödar katter i Göteborg.

Eller är det bara ett resultat av det oresonliga hatet vi ser? De två männen kanske är hur friska som helst men har drivits mot den yttersta randen av anständighetens gräns på samma sätt som nazismens bödlar under andra världskriget. Varghatet vilar på en grund av ovetenskaplig argumentation, demoniseringen av rovdjuret liknar gamla tiders rädsla för mörkret och djävulen som lurar i skuggorna.

Oavsett gärningsmännen bevekelsegrunder (kanske har den starkt polariserade rovdjursdebatten skapat monstruösa drag hos enskilda individer?) hoppas jag att straffen blir kännbara. Grovt jaktbrott i kombination med djurplågeri torde rendera i hårda påföljder.

Moralpanik i kubik

Ibrahim Baylan sa att Jan Björklund "skjuter från höften" med sin skolpolitik. Träffande, tycker jag (no pun intended). Jag har sagt det förut, Björklund lyssnar lömskt till debatten och kastar sig över det lättaste bytet, för vad är lättast att "göra något åt", är det dåliga lärare eller ökande klyftor i samhället? 

Lärarna får ta skiten när Björklund ska få skolan på rätt köl. Det senaste i raden av medial granskning+moralpanik=reform är publiceringen av Skolverkets granskning av landets samtliga grundskolor. Nästan alla skolor fick anmärkningar. Wow, skolorna suger. Min skola fick anmärkningen "elevernas medinflytande syns inte i tillräckligt stor grad i de pedagogiska planeringarna". Så fruktansvärt. Not!

För den som läste lite mer noggrant framgår det ganska tydligt i DN:s publicering av granskningen i siffror att poängsnitt påfallande ofta hänger ihop med hur stor andel av elevernas föräldrar som är högutbildade, ju högre utbildning bland föräldrarna, desto högre snitt bland eleverna. Om man sen skulle undersöka kopplingen högutbildade föräldrar och inkomst och sedan vidare bostadsadress, ja, då uppenbarar sig ett Sverige som är ett tydligt klassamhälle. Oj, nu använde jag k-ordet, förlåt alla borgare! Men skolans problem är så oändligt mycket större än lärarnas kompetens. Skolan är blott en avspegling av samhället. 

Jag har jobbat på tre skolor, gjort min praktik på en och vickat på ett otal. Jag har jobbat på den skola som anses vara en av de svåraste i landet. Fantastiska lärare, grace under pressure, men en ojämn kamp mot barnens usla framtidsutsikter. Jag har gjort praktik på en skola som ligger i topp i landet. Sådär imponerad. Lärarna behövde helt enkelt inte anstränga sig, eleverna var till stora delar självgående, det kom hemifrån, gymnasievalet var uttänkt i åttan, universitet i nian. Voila.

Just det, moralpanik var rubriken, nu angående Omar Mustafas lämplighet som hög representant för Socialdemokraterna. För mig är det enkelt, om man i egenskap av offentlig person och företrädare för en organisation har bjudit in en antisemit till ett möte på oklara grunder samt har skrivit under en stadga som starkt motsätter sig feminismens föresatser kan man inte vara en offentlig representant och företrädare för Socialdemokraterna. Det säger sig självt. Att vara socialdemokrat och troende bör däremot inte vara ett hinder.

Men först får vi se om allt som skrivits är sant.

Pinochets vän ur tiden

Margaret Thatcher hyllas idag av en samlad nyliberal politikerelit, däribland vår egen Fredrik Reinfeldt, (som dock underströk att hon var en politiker för sin tid).

I andra ändan av den politiska skalan jublar vissa. Jag jublar inte när någon dör.

Men jag finner ingen anledning att hylla hennes politiska gärning.

Thatcher må ha lyft den brittiska ekonomin ur 70-talets dödläge, men till vad? Besinningslösa privatiseringar, nedläggningar och massarbetslöshet. 

Hon var kompromisslös i frågan om Nordirland och försenade med stor sannolikhet det senare fredsarbetet med flera år. Hon var en effektiv bromskloss i det internationella arbetet mot Apartheid. Hon var kompis med Augusto Pinochet, Chiles brutale diktator. 

Not my cup of tea.

Upp till bevis, MFF!

Idag möter Malmö FF Åtvidabergs FF på bortaplan. En oviss tillställning. De fyra senaste mötena har varit tajta, ÅFF har inte lyckats vinna men har sannerligen varit nära. Den här gången ger jag dem goda chanser om...MFF inte rättar till en uppsjö detaljer sen premiären: Malmös unga lag måste höja bolltempot i uppspelsfasen och bli tuffare i boxen för att skapa fler avslut. Det sistnämnda kräver fler inlägg från mittfältarna. Som individer måste samtliga spelare kasta av sig prestationsångesten och älska att spela fotboll. Blev premiärhysterin för mycket för dem senast? HBK gjorde det bra, det måste sägas, de stressade inte upp sig utan var konsekventa i sitt spel. De var alltid på rätt sida om sin "gubbe", som tränarna sa i juniorfotbollen, och föll aldrig ner i knät på sin målvakt utan var hela tiden på tårna när de erövrade boll så att de kunde ställa om fort. Åtvid lär spela mer offensivt vilket kan skapa större ytor för de Himmelsblå. Jag hoppas på en öppnare match än senast!

På tal om fotboll. Jag har läst många artiklar om krisens Spanien. Som mångårig Spanienresenär undrar jag hur de spanska proffsklubbarna hanterar krisen, eller, drabbas de överhuvudtaget? Vi kan gnälla hur mycket vi vill på att Allsvenskan inte har ekonomi nog att hålla kvar talanger eller locka hit stora spelare, vi kan gnälla på höga skatter och byråkrati kring ägandeskap inom idrotten. Å andra sidan, vill vi leva i ett samhälle där tiotusentals människor blir vräkta årligen och där vissa provinser närmar sig fyrtio procents arbetslöshet samtidigt som fotbollsspelare lyfter mångmiljonbelopp i lön, ibland utan att spela en minut? Inte jag i alla fall. 

Jag blir skitförbannad när jag hör om näringslivschefer som får avgångsvederlag på miljontals kronor när de har fått kicken, eller de som sitter kvar med bonusar trots att anställda får gå. Jag blir riktigt arg när chefer lyfter oanständigt höga löner och sen gnäller för att svensk skatt är hög och de bara måste bo i skatteparadis och få pengarna genom dem också. Jag blir rasande när jag hör om chefer på statliga verk som tror att de är osynliga ända tills den dag en duktig journalist kommer på dem med förmåner som är så astronomiska att man inte kan tro det.

Jag skulle bli heligt förbannad om jag var spanjor och mina idoler på plan inte var solidariska med den krisande befolkningen och gick ner i lön.

En premiär ovärdig Malmö FF

"Är det det här vi betalar för?"

Orden är faktiskt mina, riktade mot MFF:s spelare efter 1-1 hemma mot Halmstad BK. Jag skäms lite, jag brukar inte resonera på det sättet. Men det bara slank ur mig. Utan att förta HBK:s insats kan jag bara konstatera att MFF inte gjorde en godkänd match.

Innan säsongen hade jag tre frågor.

1. Har det defensiva spelet blivit bättre?

Ja och nej, backlinjen verkar mer samspelt, defensivt. Offensivt däremot var våra ytterbackar, idag Ricardinho och Concha, slarviga och uddlösa. Mittbackar Halsti, vikarie, och Helander, ordinarie, spelade tryggt ihop. Men på det stora hela var det defensiva arbetet under all kritik, och då menar jag över hela plan. Mittfältet föll långt bak mot eget straffområde och var sorgligt långt efter när läge för omställning uppenbarades.

2. Har laget blivit bättre på att förändra en matchbild?

Nej, när spelet gick i baklås infann sig ganska snart någon slags apati. Efter HBK:s kvittering vittnade hemmalagets kroppsspråk om uppgivenhet, en injektion för motståndarna, som genast sträckte på sig lite extra.

3. Har spelidén blivit tydligare?

Nej, Norlings matchplan verkar i alltför hög grad vara beroende av slumpen. Lite som på en skolgård. Spelarna står och glor på varandra och väntar på att någon annan ska få en ingivelse.

Och så spelarbetyg:

Hög allsvensk klass 
Markus Halsti MB: Uppträdde som en som har fotboll som yrke.
Filip Helander MB: Omutlig som sista utpost.
Tokelo Rantie A: Väger lite lätt ibland men gör slutligen en riktigt konstnummer till 1-0. Ut skadad.

Godkända
Simon Thern VM: Hade fart i benen på sin vänsterkant men kom inte till skott. Passningarna inte av så hög kvalitet vi har vant oss vid.
Johan Dahlin MV: Lämnade ensam vid kvitteringen, svårbedömd insats i övrigt, sysslolös.
Dardan Rexhepi, A, inhoppare: Bra löpningar men hade svårt att ta sig förbi.
Erik Johansson, MB, inhoppare: Kom in som anfallare (?) med uppgift att vara target och skarva vidare. Hade en jättenick som HBK:s målvakt gör en fantomräddning på.
Emil Forsberg VM, inhoppare: Kom inte runt på kanten men visade ändå prov på goda intentioner (det var lätt att sticka ut i mängden idag...). Snodde en frispark från Friberg och visade direkt att han borde göra det fler gånger.

Ej godkända
Ricardinho VB: Obegripliga felpass.
Matias Concha HB: Kom inte till med sina fina inlägg. Tveksam offensivt, kan dock bero på...
Jiloan Hamad HM: Tills idag, Mr Hög Lägstanivå, idag, fumlig och osäker, förmådde inte ihop med ovan nämnde skapa farligheter på högerkanten. Samarbete dem emellan obefintligt.
Erik Friberg CM: Allt annat än en playmaker. Dåliga inlägg.
Ivo Pekalski CM: Tittade mer bak än fram, epitetet "sidleds" kan plockas fram och revideras till "bakåt". Många bolltapp, varav ett ledde fram till kvitteringen.
Magnus Eriksson A: Såg tunn ut, slet utan att få utdelning, dålig första touch.
Richard Norling, tränare: Vågade inte byta ut Hamad och Pekalski som onekligen var ur slag. Vad tänker Simon Kroon om att inte få komma in? 19500 på läktarna, premiär och solsken och så lite tändning överlag, någonstans måste tränaren hållas ansvarig för det andefattiga spelet. Har MFF fått sin egen Hamrén?

Jag brukar vara ganska snäll med mina betyg, men idag känner jag mig blåst på en trevlig premiär.

Allt var inte bättre förr

En bekant till familjen berättade en gång när jag var liten att hon tog med sig en blåbärspaj till sin dementa mamma (85 bast) som bodde på äldreboende. Till pajen hade hon vispat grädde. När hon under besöket kom tillbaka till moderns rum efter att ha varit på toaletten såg hon att personalen hade skrapat bort grädden. Den var inte nyttig för hennes värden, sa de.

Min mor brukar berätta hur hon smugglade med sig cigaretter och en mellanöl till morfar under hans sista år på äldreboendet. Äldreboendet hade nämligen fått för sig att han skulle sluta med sådana dumheter. Dylikt är ju farligt.

Jag hoppas att detta hör till historien. 

Jag ska även nämna ett äldreboende som jag besökte som anhörig när jag var tonåring och som gjorde gott intryck på mig. Min morfars syster bodde där sina sista år och hade det jättebra. Hon hade det jättebra för jämnan som gammal, ska tilläggas, hon såg med tacksamhet på det som var bra och tog med jämnmod det som var mindre bra, fast ärligt talat, jag hörde henne aldrig klaga. Hon brukade bjuda på lunch i boendets restaurang, hon åt inte så mycket själv längre men njöt av att se mig lassa in stekt fläsk, potatis och löksås. Restaurangen hade rättigheter att sälja alkohol och i ett avskild del spelade gubbarna biljard, det såg trevligt ut. 

På ett äldreboende i Malmö serveras alkoholhaltiga drycker till maten mer regelbundet, för den som vill, som ett sätt att stimulera aptiten och lusten att äta (sagt till vän av ordning), och för att det kan vara trevligt (sagt till övriga). Skönt att tiderna förändras till det bättre inom vissa områden. 

Allt var inte bättre förr, det kan till och med gamlingarna intyga.

Läs och skrivsvårigheter?

När en högskola larmar om att studenter läser sämre och sämre bör man ta det på allvar. Samtidigt redovisas inga statistiska uppgifter i artikeln, vilket måste till om man ska säkerställa en permanent förändring. I vilket fall som helst så kan detta vara en indikation på vart det barkar hän.

Vi läser nog generellt inte mindre idag, men vi läser förmodligen mer fragmentariskt. Alltså, vi läser nyhetstext, bloggar, twitter, vi skummar genom sidor på nätet i jakt efter information om ett specifikt ämne, kanske för att producera en skoluppgift. Denna trend skulle troligtvis medföra att vi inte kommer att ha samma uthållighet som tidigare när vi ska tugga i oss ett par tusen sidor kurslitteratur eller en tegelsten av valfri romanförfattare. Allt handlar om vana.

Jag blir lite orolig, om detta är ett troligt framtidsscenario. Djupa kunskaper kräver att vi läser på djupet. Djupa kunskaper behövs i en hållbar intellektuell utveckling, där tidigare akademiska slutsatser används, byggs på, revideras, förkastas, lyfts fram. Akademiska landvinningar är A och O i ett samhälle som fortsatt ska vara demokratiskt. Kunskap är förvisso inte ett vaccin mot människofientliga värderingar men förmågan att ta till sig nutidens enorma informationsflöde och processa det kräver förmåga att förstå på djupet, och vår gemensamma värdegrund (i en utvecklad demokrati) vilar på förståelse av densamma, och då är vi tillbaka i förmågan att läsa och avkoda text, i alla genrer.

Hastighet imponerar inte på mig. Att snabbt ta in fragment av information från tusen källor är inte samma sak som att förstå och internalisera kunskap, alltså att göra den till sin.

Som lärare ser jag dagligen hur viktigt det är att arbeta med omsorg. Hetsen mot bra betyg provocerar fram undermåliga alster. Ofta beror det på bristande källkritik och noll internalisering, många elever redogör för textflöden de har snappat upp, sällan eller aldrig ur de böcker jag tipsat om utan nästan uteslutande från internet, utan att veta vad de har skrivit, få elever kan svara på frågor om sin egen text, nästan ingen kan svara på en följdfråga.

Jag uppmuntrar dem att använda internet, de måste ju lära sig att urskilja källor från källor. Men resultatet blir ofta att de skapar fragment av fragment, och det leder sällan till nya insikter.

Nu utgår jag ifrån att digitala medier ligger bakom förmodad sämre läsförmåga. Jag har suttit på många föreläsningar med mina kollegor och lyssnat på internetprofeter som i rena hallelujatermer predikat sin frälsningslära. Ett begrepp de har upprepat är "digitalt kompetent". Och ja, digitalt kompetenta är många idag, men vad säger det om vederbörandes kunskaper om de ämnen hen har vidrört? Inget.