Förträngningens olidliga lätthet

Jag har så fullt upp just nu att jag förtränger hur sjukt spännande Allsvenskan är. Jag förefaller lugn, men det är jag inte, jag uppvisar ett beteende som är typiskt för den som inte har tid att känna oro, jag väljer att växla perspektiv till fågelns och titta på fotbollen, detta viktiga oviktiga ting, uppifrån. När man svävar däruppe behöver man bara vrida lite på nacken för att se vettvillingar med vapen, krig och naturkatastrofer, sjukdom och svält. Men jag vore en hycklare om jag sa att jag inte brydde mig om Allsvenskan. För när jag hänger däruppe i luften och tittar ner så ser jag också E6:an mellan Malmö och Göteborg. Onsdag. Hisingen. Häcken-MFF. Kommer allt att avgöras då? Möjligt. Å andra sidan vore det mer troligt, med tanke på den här galet utdragna säsongen, att ingenting är avgjort förrän efter sista visselpipan i sista matchen i sista omgången. Jag vill sträcka mig så långt som att säga att det vore inte mer än rätt.