onsdag 13 oktober 2010

Juniorlaget mot VM-finalisten

Allt Hamrén hade behövt säga var: spela tajt första tio, hitta rätt i positionerna, lämna inget åt slumpen, sen kör vi! Vad händer? Granqvist gör en tjurrusning à la stötande mittback modell P14 och lämnar sina försvarskollegor i numerärt underläge, 1-0. Det är tråkigt att hänga ut spelare, men de individuella misstagen igår var så tydliga. Kort efter Granens Mellbergare-light står Safari med huvudet under armen och bollen i handen och gör alla misstags moder när han kastar inkastet utåt och hemåt på egen planhalva. Publiken i Amsterdam noterade 2-0 innan bollen ens hamnat i maskorna. Affelay var en frisk fläkt. Inlägget till 3-0 var bra, inte fantastiskt, hur mycket holländarna än jublade. Problemet var att Majstorovic hade intagit den udda positionen tio meter från och ryggen mot den anfallare som det stod på hans lott att bevaka. Alla som har följt Majsans karriär vet att han en bra dag är blott en stiligare men sämre variant av Jocke Björklund. Nickstarka, brytningssäkra och i behov av en pappa på plan. Jocke hade Patrik och Majsan har Olof, men inte igår. 4-0 var ett klassmål från början till slut, ingen kan klandras.

Andra iakttagelser

Holländarna var precis lika osportsliga som i VM-finalen, gnällde, stämplade och filmade. Värst var Van Bommel, ett ärkenöt som alla domare borde ha koll på, som flera gånger satte dobbarna i låren på sina liggande motståndare samt föll som en fura om tillfälle bjöds. Domaren pallade inte trycket och gav en svensk matchens första kort, suck. Lika inkompetent var han när han blundade för Zlatans påkörning av Heitinga. Kompensation? Kanske hade fjärdedomaren påtalat för mannen i svart det olämpliga i att bära orangea kalsonger när man dömer Holland i Amsterdam. Är det bara jag som tycker att Isaksson saknar pondus och bollkänsla? Isak gör tokräddningar då och då men nu måste någon flåsa honom i nacken. Johan Dahlin? Hamrén tyckte efter matchen att laget skulle ta med sig de positiva känslorna från de sista tio minuterna då Sverige skapade chanser, visst, men ärligt talat, var det inte lite som att passa på när partnern redan rullat över och tänt en cigg? Sebastian Larsson, till vardags i stentuffa Premier League, var den första som lät sig fångas i den holländska psykningsfällan. Jag är förvånad, verbalt sett blir det knappast värre än på brittiska arenor. Jag är bitter.

Det var allt för den här sågningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar