Ibrahim Baylan, skolpolitisk talesperson för S, KU-anmäler Jan Björklund, utbildningsminister (Fp), för bristande rättssäkerhet i betygsättningen enligt den nya läroplanen. Ska man KU-anmäla i tid och otid? är det inte bättre att man kontrar med förslag på en bättre skolpolitik? Fast det handlar förstås om trovärdighet, och där brister det om man tillhör S, som ju faktiskt är partiet som sjösatte skolpolitikens egen Titanic, kommunaliseringen.
Nu tillhör jag visserligen Björklunds argaste kritiker. Under hans tid som utbildningsminister har den svenska skolan skjutits i sank totalt, och då menar jag pepprats i sönder av den ena salvan av kortsiktiga lösningar efter den andra.
Men KU-anmäla? Nja. Björklunds reaktion däremot borde rendera i åtminstone en åthutning av statsministern. Att kalla Baylans utspel för ”trams” är respektlöst.
Sen har vi Gustav Fridolin (Mp) som vill ge lärare ordinationsrätt, alltså möjligheten att ordinera elever med läs och skrivsvårigheter specialundervisning. Stopp ett tag, ordinerar saker gör den som har utbildning för det. En ämneslärare ordinerar rätt didaktiska metoder för att ge eleverna chansen att nå målen enligt kursplanen. En ämneslärare ska också kunna tipsa specialpedagogerna om elever man befarar har någon form av funktionsnedsättning. Men att ordinera specialpedagogik, det kan bara specialpedagogerna göra, för att de har utbildningen.
På en arbetsplats har man olika ansvarsområden, det gäller även på en skola. Lika lite som matteläraren förväntas vara en fena på spanska kan man förvänta sig att ämnesläraren ska behärska det som specialpedagogen har utbildning för.
Hur ska då skolan bli bättre igen? För den svenska skolan har varit bra.
Till att börja med. Skolan kan inte lastas för attityder som kommer hemifrån. Otrevligt bemötande, rasism och hotelser är många lärares vardag. Hemmen måste åläggas ett större ansvar och skolan som institution måste stå starkare.
Skolan kan inte heller lastas för en havererad välfärdspolitik. Om barn kommer till skolan utan att ha ätit frukost och utan att kunna se fram emot en näringsriktig måltid när de kommer hem måste det finnas resurser för att ta hand om dem. Resurserna finns i samhället och måste frigöras vid behov.
Skolan vill hjälpa och stötta men kan inte ensam hållas ansvarig. Det handlar om demografiska strukturer, politik och ekonomi.
Med andra ord. Förstatliga skolan och behovspröva skolpengen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar