fredag 1 juni 2012

Skolverket och journalisterna sitter i samma båt


Jag ger inte mycket för Skolverkets rapport om brister i skolan. Att det finns brister i skolan är inte någon nyhet, men vad det beror på är inte fullt så enkelt som Sv menar. 
Jag är lärare och därför part i målet, men:
Arbetsbördan och de icke-pedagogiska uppgifterna är självklara orsaker till skolans oförmåga att ta hand om ungdomarnas utbildning. Kompetensen finns, men många lärare är bakbundna av arbetsuppgifter som andra har utbildning för. Många skolor har kanslister anställda på deltid. 
Vem förväntas göra kanslistens uppgifter när inte kanslisten är där? Lärarna.
På en annan skola jag känner till finns 2 utbildade specialpedagoger på en skola med 250 elever. Skolan har ett upptagningsområde med låg utbildningsnivå och svag ekonomi och har i runda tal 4 elever med läs- och skrivsvårigheter i varje klass. Barn med emotionella och sociala svårigheter, som ofta har likartade funktionsnedsättningar, icke räknade. 
Vem förväntas erbjuda en anpassad specundervisnig utan att ha utbildningen för det? Lärarna.
När elever mobbar varandra på skolan, ute på stan och på nätet undrar föräldrarna vad vi gör åt saken. Vi jobbar som djur med till bud stående medel, blir svaret. När vi däremot frågar föräldrarna vad de gör för att deras barn inte ska mobba andra får rektorn arga mail från föräldrar som tycker att vi lärare inte gör vårt jobb.

Vem förväntas uppfostra barn när föräldrarna inte gör det?

Lärarna.
När en tidning skriver snyftreportage om elever som inte får den hjälp de behöver får lärarna aldrig chansen att ge journalisterna en bredare bild av verksamheten och den demografiska, ekonomiska och sociala strukturen som omger skolan. Lärarnas perspektiv är inte intressant.
Slutligen, för att rätta en typisk journalistisk halvmesyr som presenteras i artikeln: Skolverket har aldrig påpekat att de bristande åtgärdsprogrammen enbart lägger ansvaret på eleven och föräldrarna och att därmed skolan skulle smita från sitt ansvar. Däremot uttrycker ett åtgärdsprogram i regel att skolan, undervisande lärare, elev och hem tillsammans ansvarar för att åtgärdsprogrammet följs. 
Varför skulle det vara fel? 
Att sedan Skolverket från och med den nya skollagen och vidhängande läroplan förbjuder oss att överhuvudtaget blanda in eleverna i ansvaret för deras skolgång är bara ren och skär idioti.

1 kommentar:

  1. När jag läser ditt inlägg här, är jag mycket glad över dotterns skola och de resurser som finns där. Hon ska nu få en remiss för utredning om ev dyslexi och vi kan se fram mot en fortsatt skolgång där hon får mer hjälp. Hon har gått hos speciallärare i två år (hon går i trean nu) och utvecklar sin avkodning hela tiden, men som hon har fått kämpa och som vi har kämpat tillsammans hemma.

    Det är så mycket som faller på plats och när hon fick veta vad som är på gång, blev hon mycket lättad.

    SvaraRadera