Att höstgräva

Det finns mycket man kan göra en mild och mulen söndag, inte mycket man bör göra, söndagen är ju trots allt en dag för vila. Men att dra på sig sin oömmaste päls och sätta tassarna i myllan är att både vila och arbeta. Det är dags att höstgräva. Jorden väntar på spaden som en saftig kladdkaka, det är bara att skära ut bitarna och vända på dem. I varenda koka ringlar sig en en fet daggmask och vi återbördar dem till deras element så de kan fortsätta sitt tuggande och smältande av mylla. Trädgård är på modet och jag förstår precis varför. Att se odlingarnas utveckling under säsongen, från spänd väntan till full blom och riklig skörd, och mellan varven kampen mot ogräs och sniglar och kanske en liten känsla av att något planterades fel, tar ens fulla fokus när man kliver omkring i leran. Så vi rensar och flyttar, bygger ut och hägnar in. Tankarna är där och ingen annanstans, vardagens orosmoln skingras och förväntan byggs upp igen. Snart kommer kylan, och kanske även tjälen här i söder om vintern blir bister. Likväl händer det saker därnere i mörkret, vidunderliga saker.