Here we go again!

Statarkatten ber om ursäkt för titeln som på inget sätt kan spegla tyngden i det jag tänker ta upp. Men det är befogat att sucka när en krönikör än en gång gör misstaget att likställa nazismen och stalinismen, i det här fallet för att han retar sig på att Sven Wollter, medlem i Kommunistiska partiet, hyllas i teveprogrammet Här är ditt liv. Krönikören menar att man aldrig skulle hylla en nazist i en tevesoffa på det sättet. Touché? Nej, jämförelsen är inte motiverad, det är pajkastning, och jag ger mig gärna in i den leken en stund: Alltså motsätter jag mig att amerikakramaren Andreas Carlsson, Idoljurymedlem, får så mycket tid i teve såsom varande en representant för ett samhällssystem i vars namn miljoner människor offrats i Vietnam, Chile, Irak och Afghanistan, för att nämna några exempel. Förutom att det är löjligt att kalla Wollter för stalinist, han är ju kommunist, så är min poäng med den här röriga utläggningen följande: Det skulle vara en katastrof om mänskligheten om hundra år likställer nazismen och stalinismen. Det är inte så enkelt som att räkna döda. Stalinismen var resultatet av en människas galenskap och järngrepp om sin befolkning. Nazismen var och är en öppet rasistisk ideologi vars mål var känt och sanktionerat av den större delen av befolkningen. Kommuniststatens kontroll över befolkningen möjliggjorde Stalins privata terror, folkets stöd möjliggjorde nazismen. Den kommunistiska ideologin var Stalins mask, nazismen var Hitler. Att likställa de två skulle kanske sparka upp Stalin till den nivå av ondska han förtjänar, men samtidigt skulle det devalvera nazismen som varnande exempel. Det är inte så enkelt som på Madame Tussauds; vad ska folk tro om hundra år när Stalin, Hitler och Jack the Ripper alla visas upp i samma källarvåning? Det finns faktiskt grader i helvetet.