Trelleborg ödelagt av tsunami, flyktingström till Vellinge

Efter många vellingebors häpnadsväckande uttalanden om transithemmet för ensamma flyktingbarn i Hököpinge står man där och gapar och undrar vad man ska säga. Sarkasmometern går i taket redan innan jag har öppnat munnen, en lampa med orden satir ej längre möjlig blinkar ilsket röd och en mistlursliknande larmsignal varnar för att argumentationssystemet är på väg att kollapsa. Jag skulle kunna undervisa och tala om solidaritet och omvärldskunskap, pekat på alla de faktorer, västvärldens inblandning inräknad, som utlöser migration, eller gjort jämförelser med 1800-talets religiösa förföljelser i Sverige och den icke ansenliga inverkan den hade på den svenska migrationen till Amerika, för att få ett historiskt ödmjukande perspektiv på saken. Jag skulle kunna måla upp ett tänk-om-scenario i vilket Trelleborg ödeläggs av en tsunami och tvingar trelleborgarna att fly till grannkommunerna, skulle Vellinge då öppna sina dörrar? Eller om situationen var omvänd, skulle Vellingeborna vara välkomna i andra kommuner, och skulle de förvänta sig det? Det formligen bubblar i huvudet av tirader, som alla tjänar det utmärkta syftet att mota bort de invektiv som lyser i eldskrift framför mina ögon. Ett mantra går på repeat i hjärnan: får inte sänka mig till deras nivå, får inte sänka mig till deras nivå, får inte sänka mig till deras nivå.