Terror-Tommy var också en supporter

I kärlek och krig är allt tillåtet, heter det. Hur är det i fotboll? Vad dolde sig bakom knytnävsslagen som träffade fyra Assyriskaspelare igår när djurgårdsfansen stormade planen för att fira sina spelare som precis kvalat sig kvar i Allsvenskan? Det går inflation i ordet passion i supporterkretsar och det finns en överslätande attityd gentemot våld inom fotbollen, framförallt i kärnan av supportrar, men även i klubbarna. De som ger oss fotbollen vågar inte i tillräckligt hög grad ta avstånd från våldet, risken finns ju att det knackar på dörren en kväll och ett gäng supportrar står där och undrar om det inte är dags för Herr Ordförande att hålla käften. Det är en skam att det inte har hänt mer sen Terror-Tommys dagar. De flesta fördömer lyckligtvis gårdagens händelse, men många, på forum och i debattartiklar, vrider sig som maskar och orerar om passion och lidelse och hur hemskt det är att media drar alla över en kam. Men det går inte längre att sätta citattecken runt "supportrar" när man talar om huliganer, de är supportrar, liksom vi andra, därför är det allas vårt ansvar att ta avstånd från dem, fördöma dem och om ni så vill, skapa moralpanik.