Handbok i bildspråk: kap 2: historiska liknelser

Som den felina varelse jag är spinner jag vidare på gårdagens tema bildliga uttryck (bör inte, men kan förväxlas med billiga uttryck, som i Jans fall). Jan Björklund är bara den senaste i en lång, lång rad av metaforister, analogister och allegorister, vissa mer illustra än andra, som har försökt förklara tingen för mänskligheten med bildspråkets hjälp. Björklund använder sig alltså av ett urgammalt pedagogiskt grepp nu när han försöker modernisera skolan, om det är det han försöker göra En av föregångarna och den man ofta tillskriver stilgreppet är den berömde mannen från Galileen. Dock gör man en väl enkel stilanalys när man kallar Den förlorade sonen, Den barmhärtige samariten med flera för liknelser då de i striktare mening är allegorier, alltså berättelser som förefaller handla om en sak men egentligen handlar om en annan, precis som Pelle Svanslös handlar om Uppsalas akademiska värld och Djurfarmen om hitlertyskland. För övrigt torde väl den tydligaste kopplingen mellan Uppsala och hitlertyskland vara rasbiologi, men det är en annan historia. Tillbaka till bildspråket. Om man ska vara petnoga måste en liknelse innehålla jämförelseledet "som" för att kallas liknelse. Björklunds bild borde därmed förtydligas, obehöriga läkare är som obehöriga läkare, för att vara en liknelse. Vi bestämmer oss helt enkelt för ett undersförstått "som" för att avgöra stilgreppets art. På samma sätt beskriver vi sjöboandans favoritbildekal: indianerna stoppade inte invandringen-nu sitter de i reservat, där denna allegoriska bild har ett vidare "som" i meningen "svensk invandringspolitik kan liknas vid erövringen av Nya världen". I jämförelse med denna svårt haltande bild ter sig Björklunds lärar/läkar-jämförelse inte så farlig, men vi får ge honom tid, valrörelsen har bara börjat och han har åtminstone ett år till på sig att övertrumfa sig själv.