Så blir 2010, del 2

Att förutse stora händelser i världen är inte så svårt som man tror, eftersom världen styrs av ganska förutsägbara och visionslösa ledare. Lyckligtvis händer saker som ledarna inte planerar, som i Iran, där presidenten möter sitt Waterloo. Dessvärre kommer våldet kulminera innan detta sker, det är ju så att regimer i dödsryckningar är som farligast precis innan de störtas i avgrunden, eller kommer till sans. Låt oss hoppas på det senare. Regimens förtryck av oppositionella i Kina kommer också att öka, inte pga dödsryckningar men av ängslan. Kinas okontrollerade ekonomiska utveckling, från 0-100 på ett drygt decennium, har redan kommit ifatt folkrepubliken, som nu måste hantera en medelklass som vet vad de är värda och som inte finner sig i ekonomisk stagnation och arbetslöshet, mao, om uttrycket tillåts...en koloss på lerfötter, med ideologi längst ner och dess motsats upptill. Kolonialmakten Kina tvingas nog också tvätta några smutsiga byk, om nån vågar ta upp ämnet, vissa stater behandlas ju speciellt, som Asiens andra jätte, Indien, denna världssamfundets delfin, som hyllas i tid och otid trots enorma sociala problem och klasskillnader som får Ken Loach filmkaraktärer att framstå som gnälliga brats. I Europa hör vi tyvärr stöveltramp igen, den här gången i öst. I Ungern har de gamla pilkorsarna gjort comeback, vilket sprider sig som ringar på vattnet. EU tvingas visa vad organisationen går för i sina motdrag. I Afrika blir Nigeria en starkare röst i världen, tack vare mängden know how som strömmar tillbaka ur exilen. I väster kommer vi se USA försöka reparera förbindelserna med ett allt sturskare Sydamerika. Världen är så stor så stor, så det är nog bäst att hålla här så länge. Framtiden är ständigt i rörelse, allt och inget kan slå in. Gott nytt år! Nästa gång blir det sport.