Mobben på nätet

Det är mycket möjligt att den häktade mannen är malmöskytten. Men tills han är dömd råder tillståndet häktad. Han är inte skyldig förrän domen faller. De tidningar som går ut med namn och bild göre sig icke besvär att kalla sig nyhetsmedia, det finns inget nyhetsvärde i att spekulera, det leder ofrånkomligen till förhastade slutledningar och plötsligt så sitter vi där som de stickande tanterna vid giljotinen. En bloggare som gick ut med namn och bild fick frågan av en journalist: Men om han är oskyldig då? Hon svarade: Jag har inte publicerat något jag inte kan stå för. Vad menar hon? Är det inte han som får stå för vad hon publicerar?

I skolans värld händer det ofta att unga människor slänger ur sig ganska hårda ord på facebook eller andra sociala forum. Jag pratade med en elev en gång som kallat en annan elev "jävla hora". Hon sa att hon inte menade det. Jag tror henne. Tjejerna var kompisar men hade grälat lite på träningen. Kommentaren på facebook var ett sätt att säga nu var du dum, problemet var att kompisen uppfattade det på ett annat sätt. Det är så lätt att trycka på knappen. SMS, mejl, bloggar, facebook. Jag läser en kurs på distans. Lärarna kommenterar våra alster kollektivt och det kan jag säga, det är inte alltid så slipat. Vissa omdömen är jag tämligen säker på att de berörda lärarna hade formulerat annorlunda ansikte mot ansikte med gruppen.

Vissa av de sociala lager vi bär tjänar ett syfte, de får oss att hejda vissa impulser och tänka på konsekvenser för den nästa och oss själva. På internet är det lätt att ta en genväg förbi dem, det är bara att trycka på knappen. Bloggaren jag nämnde verkade inte förstå att man måste göra etiska och moraliska överväganden innan man publicerar något. Jag är inte oskyldig själv, jag häcklar rätt friskt, men jag försöker åtminstone sparka uppåt.

I vissa sammanhang bör man avstå från att peka finger. För inte vill man väl vara en del i en lynchmobb?