Så var den olagliga, moraliskt förkastliga och för den biologiska mångfalden förödande vargjakten igång. Igår gnällde Torsten Mörner, Jägareförbundets ordförande, på att 200 vargar är för många. Det är din åsikt, Mörner, och jag håller inte med. Han hänvisar till regeringens eftergift mot samerna som har lovats att Sveriges renbetesområden ska vara fria från varg: Det var ett märkligt beslut till att börja med. Är det rimligt att mer än halva Sveriges landareal, för så mycket är det, ska vara fri från varg? Att Mörner tar upp det är för att han vet att det är en öm tå, han struntar nog ganska mycket i samerna. Han säger också att 1000 vargar skulle vara en katastrof för jägarna och att jakten i Syd och Mellansverige skulle försvinna: Fel. 1000 vargar skulle inte påverka stammarna av hjortar, rådjur, älgar och annat vilt negativt, tvärtom, stammarna skulle bli friskare. Men många jägare vill inte ha friska djur, de vill ha många djur att skjuta, sjuka eller friska spelar dem ingen roll.
Över allt detta lägger regeringen sin korrumperade hand. Jaktentusiasten Anders Borg, ännu en medelklassman som skaffat sig en vana som doftar adel, visade sin sympati med hundägare som skyr vargen i ett besök i Värmland nyligen. Förr om åren var det golf medelklassen erövrade, men det blev en folksport så det kan man ju inte hålla på med längre, nu är det jakt som gäller, fint ska det va! även utan ett af eller von i efternamnet, man kan ju alltid ändra sitt son-namn till nåt annat, som Anderhage, om ni minns rollkaraktären i Den ofrivillige golfaren?
Nåja, jag är inte ute efter jägarna i första hand utan deras beskyddare som fattar beslut som bryter mot lagen. Carlgren är högsta ansvarig men jag är rädd att han är utan makt i den här frågan. Det finns ett obehagligt stort intresse för jakt i riksdagen, riksdagen är som bekant en institution med många medelålders män ur medelklassen som gärna låter sig bjudas på jaktkurs av jaktlobbyn. Oljerock och keps är det som gäller.
Men jägarna då? Man ska inte hota jägare för vad de gör, man ska inte sänka nivån som någon gjorde häromdan med ett klipp på döda jägare, detta är inget krig. Personen som valde den metoden skadar oss som kämpar med ord, och sarkasm, när andan faller på.
Jakt är nödvändigt, som naturvårdande insats och som källa till kött från djur som inte proppas fulla av dioxin och trängs i trånga spiltor. Men frustrationen efter fem decenniers framläggande av fakta om hur förödande det är för vår natur om de känsliga rovdjuren försvinner, sätter sina spår bland dem som vill stoppa jakten. Våra regeringar har systematiskt blundat för fakta, ignorerat rapporter och nu, slagit från sig internationell kritik. Så vad gör man när ingen lyssnar? Jag bara frågar.
I artikeln kommer hundfrågan upp igen. Jag älskar djur, även hundar, men om man har fem hundar för jakt i län med varg eller vildsvin då måste man vara realist. Traditionen är stark, det förstår jag, men traditioner måste ibland korrigeras när större intressen står på spel. Hur väger traditionen att jaga med hund mot planetens mångfald? Många traditioner har förändrats under åren och fler kommer att byta skepnad eller försvinna, det är smärtsamt för vissa men något man måste vara beredd på. Människan kan inte vara ett etnografiskt tillstånd utan måste mesta möjliga mån sträva efter utveckling i harmoni med hela vår skapelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar