Efter ett inte alls tappert försök att komma in i vardagen igen efter ett långt julfirande välkomnar jag nu trettondagens kalenderröda helgfärg. Marcus Hellner har precis glidit in som tvåa bakom Cologna nere i Sydtyrolen, Kalla står och stampar på startlinjen. En fotbollsbiten tillika himmelsblå kompis avslöjade igår att han engageras mer av längdskidlandslaget än av fotbollslandslaget. Jag förstår honom. När OS-krönikan gick i repris häromkvällen var det nästan så att jag hulkade ikapp med Blomqvist och Elofsson när Haag tog silver eller när stafettlaget tog guld. Nu fattas det bara ett femmilsguld i VM så är den svenska återkomsten fulländad. De stora hindren stavas, hö hö, Cologna och Northug. Northug, denne norske Zlatan, eller? Jag befarar att stackars Petter inte riktigt hänger med i svängarna när norsk media skriver spaltmeter om hur rebellisk han är.
Norge vill så gärna ha en Zlatan och internationella förbundet vill ha en fixstjärna. Precis som Zlatan tror jag Petter sitter hemma med tidningen i hand och undrar hur hans person har blivit så intressant. Och så var det det här med den äldre generationen utövare; Zlatan har sin Ralf Edström, Petter sin Tomas Alsgaard, som i sin iver att inte knuffas ner från sina allt rangligare piedestaler inte kan sluta säga fy, fy, lille vän, så får man inte göra!
Inte Sydtyrolen men väl en svensk bruksort i vinterskrud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar