God som guld

Midvinter och juletid. I år stod katten för värdskapet vilket gjorde nätlig aktivitet svår. Köttbullar har rullats, krubbor riggats, brännevin kryddats, otta bevistats. Så vad är bättre än att ägna julhelgens första blogginlägg åt mitt kära MFF? Inga stora grejer, men i alla fall, något som tilltalar en estetiker som jag, det nya matchstället. UEFA kräver tre ställ till europaspel, de himmelsblå blir därmed också de helvita, förutom de polkagrisrandiga. Dessutom säger en av klubbens ansikten utåt att man kommer att plocka fram stjärnan igen, den som markerar tio nationella titlar, han säger också att det är nära två stjärnor nu, eftersom klubben räknar seriesegrar och därmed har nitton. För dem som inte är insatta är detta ett gammalt trätoämne mellan MFF:are och IFK:are. Jag tillhör de MFF:are som tycker det hela är löjligt. Vi måste acceptera att SvFF:s jiddrande med mästerskapsserier för att göra Allsvenskan mer attraktiv är ett historiskt faktum. IFK Göteborg har fler Allsvenska guld än vi, punkt slut. Alltså, MFF:are, är det inte roligare att se fram emot den dagen vi går om Blåvitt än att ständigt känna oss blåsta på de tre guld vi aldrig fick hämta ut? Pratet om att vi egentligen har si och så många titlar och si och så många poäng enligt det och det poängsystemet har en bitter ton som inte anstår MFF:are.

God fortsättning!