Det bidde ingenting

Det blir inget VM-slutspel för Sverige. Sen att Danmark tar direktplatsen säger väl mer om det ryggradslösa portugisiska laget som nu får kvala, än om Danmark. För Danmark är inte bra, sagt med en liten dos bitterhet. Var brast det för Sverige? I den här matchen brast det i försvaret, till att börja med. Mikael Nilsson måste ha konkurrens, han saknar pondus och vet sällan om han ska kliva upp eller avvakta. Den centrala försvarlinjen, Anders Svensson inräknad, lät dessutom ytan framför eget straffområde vara obevakad, stig på bara! Att Samuel Holmén inte fick något uträttat, eller att Behrang Safari inte vågade rycka på sin kant må vara hänt, ikväll saknade vi initiativ från de rutinerade spelarna, precis som mot Malta borta, mittfältet verkade rentav ha ingått en non-aggressionspakt med Danmark. Den svenska forceringen, om uttrycket tillåts, i mitten av andra halvlek visade prov på en del giftiga kombinationer men utan att på långa vägar komma upp i samma klass som i Budapest. Jag tycker att det är synd att vi inte får se ett utvecklingbart landslag förbereda sig för ännu ett slutspel, men så här är det, beslutsamhet står den djärve bi, idag var svenskarna inte beslutsamma. Det är ett ynka mål som sänker oss. Ett mål som är ett resultat av ett passivt försvarspel och just en beslutsam motståndare. Idag skulle vi ta initiativet, men så blev det inte. Nu får vi koncentrera oss på Allsvenskan igen, för fotbollen är så beskaffad att man alltid kan se fram emot en ny match.