Varför tvista di lärde?

Statarkatten tycker det är märkligt att det överhuvudtaget råder debatt om de apatiska flyktingbarnens vara eller inte vara. Tänk att ingen slutpunkt har kunnat nås på ett decennium. Är det så svårt att tänka sig att barn som har genomlevt ett trauma drabbas av någon form av psykiska men? Att leva i en repressiv stat innebär en ständig stress hos den närmaste vuxenvärlden. Den stressen ska du som barn hantera. Lägg där till granateld, svält eller övergrepp eller andra element som svenska barn vanligtvis är förskonade från. Hur hanterar barn sådant? Att växa upp under traumatiska omständigheter tvingar barn att skapa strategier för sin överlevnad. Strategierna kan se olika ut, men en sak har de gemensamt, de kan aldrig ta bort själva traumat. Att traumat kommer upp till ytan när barnet slutligen hamnar i en miljö som åtminstone är fri från yttre hot är naturligt, det förträngda briserar som en tidsinställd bomb. Traumat ägs av barnet, om det så gäller en vårdnadstvist i Enskede eller statligt sanktionerade trakasserier i Centralasien. Jag läste att ett flertal läkare hävdade att en pojke som varit sängliggande i flera år inte var apatisk, som följd skulle han skickas tillbaks till sitt hemland. Om vi säger att läkarna har rätt, kan de då förklara vad som driver en pojke att fejka apati i flera år, för inte gör han väl det för skojs skull?