Scener ur ett äktenskap

Rennie och Brett Sparks är gifta och har ett band ihop, The Handsome family. Ikväll var de på KB och spelade som vore man i deras vardagsrum. Sittande publik, första gången för mig på KB, förde tankarna till the Roadhouse, knuttestället i Twin Peaks, en association som inte bara är sprungen ur möblemanget. Man måste förstås prata om The Louvin brothers först, de obehagliga men fantastiskt skönsjungande bröderna, som med svärmorsdrömmens milda leende framförde den klockrenaste stämsången med ett stundtals bloddrypande innehåll. Samma lynchianska kontrast hittar man i Rennie och Bretts musik; skruvad och mörk under ett bräckligt romantiskt hölje. Bretts röst har en botten som Jim Reeves, gitarrspelet är känsligt om än på en för dåligt uppmickad gitarr. Rennies röst är hes och stark och jag tycker att det är synd att hon inte får fler egna låtar. Kompet är lågmält men själfullt, trummisen svänger så han nästan trillar av pallen. The Handsome family är mumma för den som gillar ofördärvade uttryck och de är som bäst på albumet Singing bones från 2003, sparsamt representerad igår med låten The Bottomless Hole. The Handsome family är ett opretentiöst band med pretentiösa låtar, vilket är bra, det motsatta förhållandet hittar man i melodifestivalen. De har humor men de skojar aldrig med sin musik. På scenen bultar samma ängsligt passionerade hjärtan som i scenen ur Twin Peaks när Donna Hayward och James Hurley upptäcker sin kärlek och ugglan hoar ovanför, kärlek granne med undergång. The Handsome family är inte tajtast, de har ingen stor plan när de går ut på scen. De pratar lite med varandra, berättar en historia ur sitt äktenskap och spelar sina låtar. Det blir nära, men aldrig genant, eftersom det är äkta.