När hösten är god

Statarkatten sträcker lite på halsen och nosar i vinden. Idag är hösten god. Det luktar lera från åkrarna och mössen söker vinternäste i husen, till alla katters glädje. Pumpan lyser orange i trädgårdslandet mot en i övrigt grön omgivning. Åkern bakom häcken ser ut som en brun tsunami som har stelnat i sitt anlopp mot huset. Idag är hösten god: Den puttrar på spisen, får i kål, den frasar som sidorna i trilogin om härskarringen när jag läser den för vilken höst i ordningen, jag vet inte. Den ljuder av vingslagen från rödhakarna som studsar omkring på gräsmattan som små bollar i jakten på vinterfett. Den ångar som teet i kannan, kluckar som det mörka ölet i glaset, jag drar in den i lungorna när jag hämtar tidningen ute vid vägen. Jag hyllar hösten, trots mörker och begynnande kyla och regn. Jag omfamnar årstiderna; de får mig att ana varför tiden går, varför de drar land och rike kring i sin skiftande cirkusvagn och erbjuder ett unikt skådespel för varje fjärdedel av det vi benämner ett år. Som liten källing var året oändligt, en utdragen väntan på jul och sommarlov, som vuxen bons* känner jag årstidernas rytm i mina tassar. Idag är hösten god.

*bons eller båns, hankatt på gutemål