söndag 7 februari 2010

Dålig öfversyn

Att adeln tycker om att jaga fasan är känt, att det även har blivit ett nöje för dem som med avund beser de stora godsens pompa är ganska nytt. Har ni sett fasanjakt? En snubbe som under vintern har matat ungfasaner och skjutit av deras fiender på löpande band eftersom fasanerna själva inte förstår hur man hoppas upp i träd för att skydda sig (det är sant, vissa har höns bland fasanerna som "hopplärare") skrämmer upp fasanerna tills de fyller hela himlen. Mellan femtio och hundra meter bort står lika många jägare som fyrhjulsdrivna jeepar och brassar på med hagel, en och annan duva och ormvråk ryker kanske med av misstag men hey, sånt händer. Nu tror ni förmodligen att Statarkatten inte tycker om jägare och jakt med tanke på mina otaliga inlägg om vargjakten. Men det är inte sant. Ska man äta kött så ska man helst äta vilt, det tycker jag, men det finns jakt och jakt och vad som intresserar mig är motivet för jakten. Idag låg det vildsvinskött på tallriken, det smakade bra på många sätt. Vildsvinen förökar sig okontrollerat till en nivå som flora och fauna kan få svårt att hantera. Tillbaks till fasanerna. Baserat på ovan beskrivna jaktscenario är det berättigat att ställa sig själv frågan: vad är det för fel på lerduveskytte? För att stå där med sin bössa och oljerock och allmänna godsherrekomplex och i blindo avfyra en hagelsvärm och hoppas på att träffa en fågel ett stenkast bort kvalificerar sig på sin höjd för en sketch i Monty Python's flying circus. Dessutom måste fasanerna skyddas under året, därför burar man in intet ont anande duvor som ska dra till sig rävar, grävlingar och kanske katter, djur som kan tänkas äta fasaner, som sedan skjuts. Precis som i vargfrågan vill människan ha ensamrätt till sitt rov. Att gillra fällor med duvor är tydligen en accepterad metod som länsstyrelsen inte kontrollerar som den ska. Godsherrarna, adeln, måste vara kreativa idag, de kan tydligen inte överleva på hundratals års blodspengar som den krumryggade allmogen slavat ihop, eller våningar, slott eller markernas avkastning. Därför anordnas små blodbad här och där under hösten och wannabe adel-folket rattar mer än gärna sina jeepar ut till godsen för att få en doft av feodalismens stinkande inkråm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar