Vem bär ansvaret för stöket i skolan?

En elev vägrade torka upp mjölk efter en flyende kamrat. Enligt personalen uppträdde eleven så otrevligt att han han fick äta i vuxens sällskap. Pappa blir arg på skolan. En incident i en svensk skola, säkert ett vanligt scenario. Regler, barn, bemötande, personal, åtgärd, föräldrar.

Det bästa vore att lägga manken till och få mjölkspillaren att torka upp, inte hans kamrat. Men efter många år i skolans värld tycker sig Statarkatten känna igen ett mönster. Matsalen är ofta en stökig miljö och det krävs hög vuxennärvaro för att hålla ordning. Vanligaste problemen kretsar kring pojkgängen som hetsar varandra till hyss, det är ytterst sällan en ensam elev spiller ut mjölk för att sedan fly fältet. Det verkar helt enkelt lättare att hålla drickan i glaset när man inte har någon bedvid som distraherar.
Incidenten ovan utspelade sig på en skola i Lomma. Jag kan naturligtvis inte vara säker på min sak men ett hett tips är att pojken som vägrade torka var skyldig till mjölkspillet som en del av en grupp. Att förklara honom som medskyldig i det här fallet krockar med den genomsnittlige skolelevens krav på absolut rättvisa; "Det var ju inte jag som spillde!"
Kraven på absolut rättvisa ställs också från hemmen. Pappans reaktion bjuder in till en diskussion om ansvar, skolan förväntas ta sitt ansvar men när skolan vidtar åtgärder godtar inte hemmet den vidtagna åtgärden. Föräldrar skyddar sina barn och väljer att tro på dem. Ett barn ska skyddas av sina föräldrar men om vi förutsätter att personalen gjorde en korrekt bedömning av situationen och eleven verkligen var medskyldig då gör pappan barnet en björntjänst.
Skolans ansvarsbörda blir tyngre men redskapen färre. En skola med enbart rättigheter för eleven och enbart skyldigheter för läraren hotar en hel yrkesgrupps integritet. Skolan måste bli tydliga inför föräldrarna med vad som gäller beträffande regler och konsekvenser av att bryta mot dem. I en kommun som Lomma finns en stark föräldramakt, på gott och ont, föräldrar måste inte alltid tro på sina barn. Att stötta skolans åtgärd behöver inte innebära ett svek mot barnet, däremot är det ett svek om man inte låter barnet förstå konsekvenserna av ett negativt beteende. Jag poängterar att jag inte vet mer om fallet än vad som skrivs i tidningen, det har blott tjänat som en utgångspunkt för en diskussion.