Djurens offer och människans likgiltighet

Det kan tyckas tjatigt att skriva om djurens rätt i tid och otid. Det finns så mycket annat lidande i världen. Men djurens rätt måste bevakas. De vilda och de tama.

Rovdjurspolitik lämnar jag därhän idag, likaså det minskade antalet djurskyddsinspektioner som är resultatet av regeringens beslut att spara lite småpengar. Idag handlar det om vad som står på bordet.

Jag äter kött men jag är noga med att jag vet var köttet kommer ifrån. Så ofta jag kan köper jag gris från en gård. Innan jag går in i butiken går jag ett varv och tittar på de bökande kultingarna och de jättelika suggorna som ligger och rullar sig i leran. Jag ser dem i ögonen.

En köttätare som tjatar om djurskydd, är inte det dubbelmoral? Förmodligen tycker många det, men jag anser att djurrätt borde vara en folkrörelse även för dem som vill äta kött med någorlunda gott samvete.

Förr i tiden placerades grisens huvud på bordet på julen. Det var inga pajaskonster, det var att hedra grisens offer.

För så är det, djurens slutgiltiga offer är det som föder oss och göder oss. Är det inte värt att hedra?

Man måste inte ha djurhuvuden på bordet men jag menar att man måste behandla djuren med respekt, hedra deras offer. Och man hedrar dem bäst genom att behandla dem väl, att vara tacksamma för dem, att ge dem värdighet.

Det är inte värdigt att transportera djur över hela kontinenter. Som i Thailand där tullen stoppade en lastbil som försökte smuggla levande varaner, bakbundna. Mitt hjärta blöder, smugglarnas likgiltighet skrämmer. Och det handlar inte om fattigdom, fattiga människor är inte mindre kapabla att känna med djur än andra. Det handlar om rovdrift på resurser. Fattigdom och girighet behöver inte vara samma sak.

Häromkvällen såg jag Emil Jensen uppträda. En sagolik föreställning med en av landets mest unika artister. För några veckor sen skrev jag om avsaknad av patos bland artister och idrottsmän. Emil har patos som få, och humor. I början av konserten talade han om just likgiltigheten. Den farliga likgiltigheten. Att vara likgiltig inför lidande, att välja bort empati, att tycka att man inte har med saken att göra.

Likgiltigheten sanktionerar världens lidande.