Stabil inledning av regerande mästarna, 4-2 mot TFF, trots Ivos skada, trots förlust i genrep och supercupfinal, trots skriverier om utgående kontrakt och Rolles förestående flytt över Sundet. Så bra är MFF. Och det enda jag tänker skriva om att matchen spelades i Malmö trots att TFF hade hemmaplan är att det drabbade just TFF. Alf Westerbergs gnäll i pressen innebar felaktigt fokus från hans sida vilket i sin tur inverkade negativt på hans spelare. Planen kan han inte ha varit missnöjd med.
En sak förstår jag inte. Roland Nilsson är pappa till dagens MFF. Han har fostrat laget, lärt det att stå och gå, gett det självförtroende och möjlighet att nå sin potential. När en prövning återstår väljer Roland att istället ta hand om den bortskämde grannpojken som redan har fått MVG i betyg. Jag förstår det inte.
Tänk bort pengar och en kortare väg till Champions League, tänk bort det redan dukade bordet som väntar i Köpenhamn. Tänk istället chansen att få se sin egen adept ta det steget, vore inte det den mest kittlande utmaningen?
Rolle hade chansen att bli svensk fotbolls Alex Ferguson, så bra är Rolle som tränare och så goda förutsättningar har MFF. Rolle valde en annan väg. Jag är inte arg för det, men jag är förvånad.
Kan bara hålla med. Visst, tränarkarriären är ett gungfly och även om du är kung ena dagen kan du vara i Qviding nästa (se Zoran Lukic), mne jag tycker ändå att det är dystert att Rolle tar det här fantastiska gänget hela vägen. Så jäkla trist och förutsägbart.
SvaraRadera