Mästarnas mästare på Svt är något så ovanligt som bra utslagningsteve. Egentligen är det en paradox men faktumet att det handlar om idrottspersonligheter gör utslagningsmomentet lättare att uthärda. De utvalda mästarna har sannerligen fått sin beskärda del av både nederlag och triumf när de var aktiva... möjligtvis undantaget den fenomenale Ingmar Stenmark.
För Ingmar gör i Mästarnas mästare vad han gjorde 86 gånger i världscupen och ytterligare ett tiotal gånger i VM och OS. Han koncentrerar sig, skärmar bort rivalerna och maler metodiskt ner allt motstånd.
Programmet ger också gamla idoler upprättelse. Som MFF:are var det nästan rörande att se Robert Prytz fantastiska karriär summeras. Även inom MFF-leden har man flinat lite åt Prytzens talfel och dialektförvirring. Men han var en otrolig fotbollsbegåvning och han ger intrycket av att vara en varm och eftertänksam person som med glimten i ögat bjuder på en och annan kvickhet.
På det glada nittiotalet när jag och det gamla gardet från skoltiden spelade biljard på Nedre Grand i Lund fick jag smeknamnet "Limpan". Jag kunde nämligen varva genialiska stötar med oförklarliga bottennapp. Mästarnas mästare illustrerar med all önskvärd tydlighet vilka mekanismer som låg bakom den verklige "Limpans" berg och dalbana till spel; Flackande blickar mot konkurrenterna, hög anspänning, oförmåga till distans. När han igår lyckades ta hem nattduellen var det en triumf jag verkligen unnade honom.
Nu har jag undvikit gårdagens 0-3 borta mot Elfsborg länge nog. Förutsättningarna var inte de bästa för Himmelsblått. MFF hade glidit fram i fyra matcher, stolpe in, fina individuella prestationer. Elfsborg hade krampat, blivit analyserade i pressen, sågade. Revanschläget var upplagt som en cypriotisk hinderbana för Stenmark.
Icke desto mindre är jag besviken och lite oroad. Skadorna börjar störa laget och de matcher som passar MFF bäst, när motståndarna vill spela boll, känns inte lika trygga som förra säsongen. Passningsspelet hackar och försvaret ser lite stabbigt ut.
Den 2 maj kommer IFK Göteborg till Swedbank, ännu ett lag som har kniven på strupen. Då är det upp till bevis för mästarna.
Framåt Malmö!
Visst är det ett bra program! Jag sitter som klistrad, inget får störa då. I söndags spelade jag in det till maken, som inte var hemma. När han tittade igår, satt jag bredvid, lika "klistrad" som i söndags, trots att jag visste hur det skulle gå.
SvaraRaderaAng Limpar, jag är ju ingen fotbollsfan alls. Och programmet behöver kanske en karaktär som sticker ut lite, annars blir det lite mesigt. Oavsett de tidigare framgångarna, så har årets deltagare känts rätt bleka (jfr m Ara Abrahamian t ex, eller Louise Karlsson) - i teverutan, vill säga. Sedan är ju Stenmark landets främste alla kategorier, inget ont om honom, men ett lättpratat charmtroll är han inte. Då kommer Limpar och biter ihop, ser ut över havet med svart blick, darrar av adrenalin. Nej, jag gillar inte honom, men det blir onekligare lite roligare med någon som tar allt så på blodigt allvar.
Kan inte hantera MFF just nu men Limpan är desto mer intressant! Vilken fantastiskt intressant person. Jag har haft nöjet att se honom i toppform mot "mitt" Liverpool på Highbury i början på 90-talet. Anders var över allt och skojade med den stackars bedagade Hysén som i LFC:s mittförsvar som tvingades se Arsenal vinna med 3-0 efter 1 mål och 2 assist av Limpan som blev "man of the match".
SvaraRaderaEfter den säsongen gick det neråt och ojämnheten blev ett signum som drabbade honom inte minst när det gällde uttagningarna i VM94.
Efter att ha sett honom i MM står det klart att denne snälle lille påg hade behövt stark psykologisk coaching under hela karriären. Då hade han nog varit en av de största.
F ö var skämtet i The Sun dagen efter Limpans klang-och-jubelföreställning mot Liverpool detta (tänk på att detta var tidigt 90-tal när Operation Desertstorm var på allas läppar): Vad är det för likhet mellan Hysén och Hussein?
???
De är lika kassa i försvaret!
Var inte herrar PK och SK på Bjärreds IP och såg BIF möta Everton i träningsmatch en gång i tiden? Limpan var med och hans bror satt i publiken. De snackade hela tiden och Limpan var skoningslös i sin kritik mot medspelarna. Enligt honom var de ett gäng julgransfötter hela bunten.
SvaraRadera