Gårdsförsäljning vs policy

Statarkatten funderar på det här med gårdsförsäljning. Jag tycker om gårdsförsäljning av grönsaker, kött och frukt. Jag bockar av några fördelar: det är närproducerat, hållbart, personligt och kul. Nu hoppas jag att våra folkvalda väljer en ny och spännande väg och tillåter försäljning av vin från de tjugotalet gårdar i Sverige som odlar druvor för vinproduktion. Jag är i mångt och mycket en anhängare av vår strama svenska alkoholpolicy med försäljningsmonopol och varningstexter, jag tror det håller våra arktiska dryckesvanor i någorlunda schack. Men bommar man den här möjligheten bommar man inte bara arbetstillfällen utan också den förfining av konsumtionen som gårdsförsäljning kan bidra till. Sett ur moralisk synvinkel är det svårt att tänka sig att människor som har problem med alkohol eller de som riskerar att få det åker till en gård på landsbygden för att i tung abstinens kasta sig över en närproducerad pava rödtjut för sisådär tvåhundra kronor flaskan. Slå då hellre till mot alkoläsk och spetsad starköl, storsäljare på Bolaget som bara tjänar till ett syfte, att snabbt fylla den som korkar upp samt att inbringa stora pengar till försäljaren.