Lagerbäcks outgrundliga leende

Idag ska Statarkatten vara motvalls och hylla Lars Lagerbäck. Inte för regin i komediföreställningen mot Malta utan för hans förmåga att koka ihop nåt oväntat varje gång landslaget ser ut att missa ett mästerskap och hans avgång tycks nära förestående. Karln har fler gåvor än att vara lik Eric Clapton och titta i pärmar ihop med den maniskt förnamns-titulerande Roland Andersson! Lagerbäcks outgrundliga leende efter en vinst eller ett avslutat och lyckat kval visar hur mycket den mannen njuter av att knäppa sina belackare på näsan. Undertecknad är en av belackarna. Jag vet inte hur många gånger jag har ropat på förändring. Och vad händer? Jo, förändring. Plumpen igår var obegriplig för att idrott är obegriplig stundtals. Däremot var triumfen mot Ungern mer begriplig. Landslaget hade förändrats och de spelade riktigt bra fotboll. Ingen som såg intervjuerna med Lagerbäck efter U-21 EM kunde undgå att se den lilla gnistan som tändes i hans ögon. Jag ska visa dem! U-21 lagets kvicka och rörliga spel var det bästa som kunde hända svensk fotboll. Inte bara för att vi fick se morgondagens stjärnor visa framfötterna utan även för att vår egen Clapton look-alike blev lite sur. Jag ska visa dem vilket landslag som är bäst! Och jag tror att det kommer att hålla hela vägen till Sydafrika.