Du är inte ensam, Wilton!

Inför den allsvenska säsongen -01 debuterade en god vän och jag som staketrävar bakom Malmö Stadion. Vi hade sett träningsmatcher tidigare och vår kärlek till MFF var obruten sedan barnsben, men en träning hade vi inte bevistat tidigare. 2001 väntade allsvensk comeback och våra blickar den där dagen riktades mot en joxande och trixande Zlatan Ibrahimovic. Tränare Michael Andersson lät honom hållas men övrig vuxen personal, som det heter i skolan, försökte förgäves leda in honom i fållan där Mattisson, Olsson och de andra kämparna stod och stampade i otålig väntan på att få trycka till junisarna i internmatchen. Min kompis skämdes sällan för sig, han hade en integritet och ett lugn som ingav förtroende och respekt, han hade också en vass tunga när det behövdes och som vuxen lärde han sig att använda sin verbalitet med enkelhet och stringens. När Zlatan efter ett misslyckat trick traskade bort mot oss för att hämta den förlupna bollen som hade lagt sig framför våra fötter fångade min kompis den unge stjärnans blick och sade med lugn röst: Det är dags att skärpa sig nu, Zlatan. Zlatan stod där med bollen i famnen en sekund eller två innan han sänkte blicken och lommade bort till de andra för att äntligen få på sig en träningsväst. Det var då. Idag spelar laget sin första träningsmatch för året och namnet på allas läppar är Joseph Elanga. För mig är det mer intressant att se Wilton Figuereido. Förra året var en plåga. I match efter match spikade Wilton upp sig på korset för att ta på sig lagets misslyckanden. I år hoppas jag att staben runt MFF har jobbat med den biten. Jag tror att han kan frälsa oss i år. Du är inte ensam, Wilton, du är en del av en stolt och stark förening!